NE – nationalencyklopedin säljer nu sin tjänst i flera paket

Uppföljning till mitt inlägg i oktober 2016 Nationalencyklopedin och WordFinder – ägarförhållanden och deras e-tjänster.

Jag kan bekräfta att från den 10 nov (sista svarsdatum var 21 novemeber) erbjuder BIBSAM-konsortiet NE uppdelat i tre olika paket:
– paket 1: upplagsverket och andra produkter
– paket 2: ordböckerna från bl.a. Nordstedts
– paket 3: paket 1 + 2

Jo, jag fick ett mejl (13 januari 2017) från Hubert Kjellberg, VD på NE. Han vill bl.a. förtydliga detta:

“NE driver Brockhaus i Tyskland, Österrike och Schweiz. Det förvärvet är till för att expandera på den tyskspråkiga marknaden, inte för tysktalande i Sverige.”

Vem som nu trodde det senare? I årsredovisningen från 2015 står det ordagrant:

“Etableringen i Tyskland medför att motsvarande NE Nationalencyklopedin AB:s tjänster i Sverige även kommer att erbjudas mot den tysktalande marknaden”.

Därför skrev jag 24 oktober: “Detta för att kunna erbjuda NE:s tjänster i Sverige för den tysktalande marknaden…” och har nu förtydligat vilka länder det främst gäller, om nån inte visste: (dvs. främst Tyskland, Lichtenstein, Österrike, Schweiz).

Han säger också att det nu går alldeles utmärkt att beställa ordböcker och encyklopedi separat. Gäller alltså inte bara BIBSAM-konsortiet. Alltså en ändring sedan förra året. Biblioteksbladet skrev 15 september 2016:

“En skola kan inte prenumerera på enbart uppslagsverket. Istället säljs ett paket med totalt nio tjänster, såsom ett ordlexikon, språkundervisning i bland annat spanska och tyska och en play-tjänst.”

Ang. prishöjningar tillägger han:

“Prishöjningarna föregås av en diskussion med kunderna. Vill de inte ha fler tjänster så faktureras samma belopp som året innan (ibland med KPI-justeirng). De flesta bibliotek har tillgång till Världens religioner, Världens länder, ordböcker, e-språk m.m. förutom encyklopedin. Många relaterar till Nationalencyklopedin (och produkten encyklopedin) och inte tjänsten NE.se (som innehåller ett tiotal tjänster).”

Ang. Norstedts ryska ordbok som fortfarande finns hos Wordfiner meddelas att:

“Gällande Norstedts ryska ordbok har Wordfinder denna tillgänglig till den 31/12 2017.”

Läs också inlägget av Paulina Sjöberg, gymnasiebibliotekarie i Ystad i BBL 10 novemeber 2016:”Erbjud alla barn ett nationellt uppslagsverk“.

Nationalencyklopedin och WordFinder – ägarförhållanden och deras e-tjänster

Se även nytt inlägg om NE från 26 januari 2017.

Nationalencyklopedin startades en gång i tiden tack vare en statlig utredning som resulterade i att Bra Böcker AB vann en upphandling och fick ett lån från Sveriges riksdag. Enl. årsboken Anno 1985 s. 18 var lånet på 8,5 milj. och resten, dvs. lika mycket, skulle Kulturrådet ta in från sponsorer. Enl. Wikipedia (utan källhänvisning) skulle det röra sig om ett lån på 17 miljoner, vilket jag inte hittat någon källa som kan bekräfta.

Under en lång tid fick Nationalencyklopedin en alldeles särskild betydelse i det svenska kunskapssamhället och varumärket “andas” nog fortfarande statlig angelägenhet i mångas medvetande. I utredningar från både 70-talet och 80-talet kan man se vilka starka förhoppningar man hyste från statens och politikernas håll när det gällde ett nytt svenskt uppslagsverk.

Sedan 2000 drivs NE i eget bolag och ägs idag av Cydonia Development AB. Enl. datatjänsten Business Retriever är dock International Masters Publishers moderbolag till Cydonia och köptes från Locamama AB under räkenskapsåret, enligt årsredovisningen 2015. Förmodligen bara en formell ägarförändring eller skattemässig eftersom ägaren är densamma i alla tre nämnda bolag: Alf Tönnesson.

IMP har i varje fall i sin tur holdingbolaget International Masters Publishers Holding AB, visserligen stationerat i Malmö, men dessa holdingbolag brukar kunna upprättas i skatteparadis. Holdingbolag har också skattefördelar vid försäljning av dotterbolag.  IMP Holding AB ägs också av Alf Tönnesson, här 2010 i Dagens Media, som tydligen är Malmös enda miljardär och Tönnesson är också ordförande i styrelsen för Nationalencyklopedin AB och i årsredovisningen 2015 för IMPH kan man se att IMPH har flera företag i andra länder, varav några avyttrats under räkenskapsåret.

I NE:s årsredovisning för 2015 står det att de startat ett dotterbolag i Tyskland, med säte i München, under namnet NE GmbH. Detta för att kunna erbjuda NE:s tjänster i Sverige för den tysktalande marknaden Förtydligande (26 januari 2017): (dvs. främst Tyskland, Lichtenstein, Österrike, Schweiz). Under samma räkenskapsår förvärvades Norstedts ordboksverksamhet samtidigt som Bra Böcker AB avyttrades. Man har också förvärvat det digitala uppslagsverket Brockhaus, enligt årsredovisningen 2015 för IMP Holding AB. De kallar Brockhaus NE:s motsvarighet på den tysktalande marknaden.

Prishöjningar?

Det som dock kan vara kontroversiellt i mina ögon är om NE ”mjölkar” ur pengar från bibliotek med ett varumärke som jag tror i många ögon betraktas som ett slags nationalklenod. Kom ihåg att NE AB också äger rätten till varumärket. I BBL nr 2016 påstås 67 skolor ha sagt upp sitt abonnemang, främst på grund av de stora prishöjningarna. För Stockholms stadsbibliotek har priset ökat från 119.000 kr 2005 till 332.000 kr 2015. Alltså ca 280% på 10 år. Frågan är hur en nationalencyklopedi, i allmänna termer, som ofta har en icke obetydlig betydelse för kunskapsspridning via skolor och bibliotek bäst ska bedrivas? Vad är skillnaden mellan statlig finansiering och att driva det helt kommersiellt och ta in pengar till stor del från skattedriven verksamhet? Döm själva. Behövs NE eller rent av en ny nationalencyklopedi? Eller kan det ersättas av annan kunskapsspridning? Räcker det med Wikipedia? I Norge finansieras, enligt BBL, Store norske leksikon till 36 procent av staten.

NE kontra Wordfinder gällande ordböcker

NE erbjuds som ett enda paket med ordböcker och lexikon och man kan inte köpa dessa nämnda separat. Den prishöjning som forskningsbiblioteken kommer att erbjudas ryktas bli allt annat än låg. Genom NE:s köp av Norstedts ordböcker kommer inte Wordfinder att kunna ha dessa i sin egen tjänst längre. Markus Landin, affärsområdeschef skola på NE, har svarat mig via mejl på vissa frågor men inte på denna fråga som jag mejlat om tre gånger:”Är det Norstedts böcker, som ni förvärvade 2015, som finns i ordbokstjänsten?”, vilket han borde då vi (Umeå UB) är deras kunder.

Uppdatering (2016-10-25): Enligt mejl från Landin ska det var dessa digitala ordböcker som ingår nu från Norstedts:  Engelsk ordbok, Tysk ordbok, Fransk ordbok, Spansk ordbok, Svensk synonymordbok, Italiensk ordbok, Rysk ordbok. Svensk ordbok är egenskapad av NE. Det ingår även 17 ordböcker från Lexin, mest på mindre språk i Sverige, ej de officiella minoritetsspråken (förutom finska i Sverige och svenska i Finland).

Enligt WordFinders VD Ola Persson kommer alla deras abonnemang att konverteras till ett enda där alla lexikon kommer att finnas. Du kan se hela listan över lexikon här hos WordFinder Unlimited.  Istället för Norstedts kommer lexikon från Natur & Kultur att användas, men de är inte lika stora som Norstedts. Franska, tyska och engelska ordboken är Wordfinders egna.

Vad gäller WordFinder så är WordFinder Group AB, enligt Retriever Business, huvudkoncern och under den finns WordFinder Software AB, WordFinder International AB, WordFinder Localisation Solutions AB, WordFinder America AB och Ola Persson Förvaltnings AB. Ola Persson är VD för WordFinder Software AB.

Tilläggas bör att WordFinder har varit mycket bra på att besvara mig som kund (Umeå UB) när jag ställt frågor. Dock ligger följande fråga från i fredags ännu obesvarad:”Det står att Ryska ordboken kommer från Norstedts. Jag trodde inte att ni skulle ha nån bok från Norstedts efter årsskiftet. Är det ett undantag där ni lyckats få ett avtal med NE som äger dessa ordböcker?”

Uppdatering (2016-10-25): Ola Persson meddelar i mejl att ryska ordboken som kommer från Norstedts har man ett längre kontrakt på, därför finns den kvar. Ingen information om hur länge däremot. De har också träffat franska utgivarna Larousse, vars ordböcker Larousse Multidico (enspråkigt franskt lexikon) och Larousse Dictionnaire Anglais ingår idag, men de räknar med att få in fler i WordFinder.

Ekonomiska aspekter

Litegrann om de ekonomiska aspekterna. För att analysera välmåendet i ett bolag, eller snarare en koncern i sin helhet, ska man inte stirra sig blind på enbart vinster eller aktieutdelning i enskilda bolag. Koncernbidrag kan vara en viktigare del när man analyserar dotterbolag och ser var pengar hamnar. Koncernbidrag är en överföring mellan företag i en koncern (mellan moderbolag och dotterbolag, eller mellan dotterbolagen) och därmed ett sätt att utjämna vinster och förluster i en hel koncern. Det som går ut i koncernbidrag är avdragsgillt och det som går in beskattas. Däremot behöver inte koncernbidragen redovisas som vinst i moderbolaget om man där kan kvitta bidragen mot räntor på lån från banker eller från ägare högre upp i hierarkin. Om man tittar i årsredovisningarna från t.ex. Cydonia, IMP och NE kan man få en uppfattning om hur pengarna flyttas runt.

I detta kan också räntesnurror existera där man genom lån och förvärv kan sänka skatten. Ett svenskt bolag kan låna pengar till hög ränta av ett bolag i ett lågskatteland som i sin tur lånar pengar av det svenska bolaget till låg ränta. Ett sätt att flytta vinster från högskatteland till lågskatteland. Det har debatterats mycket och även nått fram till riksdagen.

På uppdrag av riksdagen överlämnade den 12 juni 2014 Företagsskattekommittén ett slutbetänkande: “Neutral bolagsskatt – för ökad effektivitet och stabilitet”  där man menar att man måste begränsa möjligheten till ränteavdrag på externa lån. På DN Debatt 2014-06-12 skriver kommittén att man vill:”…öka den skattemässiga neutraliteten mellan eget och lånat kapital.” samt “…ska reglerna motverka skatteplanering med räntekostnader.”

Holdingbolagsstrukturer

På Skatteverkets sida kan du läsa mer om “Generella förutsättningar för koncernbidrag” och vad som krävs av ett bolag för att kunna få skicka koncernbidrag.

Vad gäller holdingbolagsstrukturer t.ex. bland företag inom välfärdsektorn kan det fungera så här:

“…att särskilda holdingbolag etableras som förvärvsbolag och hur dessa finansieras med lån från ägare och fristående finansiärer, främst banker. Skuldsättningen uppgår ofta till mer än 90 % och ränteutgifterna medför normalt att vinsterna i de förvärvade välfärdsbolagen genom koncernbidrag kan raderas ut. I rapporten (“Delrapport Skatteplanering med ränteavdrag i företag inom välfärdssektorn” [PDF], Promemoria 2012-04-27) konstateras att även när ränteavdragen begränsas på interna lån vid externa förvärv kan förluster från äldre år samt ränteavdrag på externa lån ändå leda till att bolagsskatt inte betalas.”

Utdrag ur “Skatteplanering med ränteavdrag i företagssektorn” [PDF], Promemoria 2014-01-20 från Skatteverket.

Förtydligande

Jag vill förtydliga att detta inlägg skrivits endast i egenskap av mig själv och inte i någon arbetsgivares eller organisations namn. Den innehåller ingen anklagelse om skattefusk eller liknande utan bara en redovisning av ägarförhållanden och upplysning om existerande möjligheter till skatteplanering, hur snårigt detta än kan vara.

Var tog e-boksrevolutionen på biblioteken vägen?

Väntar den som väntar på något gott aldrig för länge? Eller kan det som upplevs som något gott visa sig vara något icke gott och därför tänkas betyda att man redan väntat för länge?

Nej, e-böckerna blev inte den succé som e-tidskrifterna blev för forskningsbiblioteken. Varför? E-tidskrifterna erbjöd sina slutanvändare artiklarna utan kopieringsskydd, DRM-fritt. Det innebar att artiklarna blev både lätta att använda och det krävdes ingen större supportinsats för att få användaren att förstå hur de skulle användas. Det var snarare vägen till att hitta artikeln som krävde, och kräver fortfarande men väsentligt mindre, en extra insats från bibliotekarierna.

Om jag skulle räkna upp all den förtret som DRM inneburit för alla de användare jag varit i kontakt med skulle det räcka till en hel roman och då har jag inte sagt något om den supportinsats jag själv lagt ned och den förtret jag utsatts för.

Detta betyder, märk väl, varken att biblioteket eller användaren nödvändigtvis vill agera pirater men idag blir många användare pirater för att DRM ställer till sådana problem. Istället letar de upp böckerna illegalt digitalt.

Begränsa eller tillgängliggöra?

Men för ett forskningsbibliotek som också vill vara ett bibliotek i ett nät av andra bibliotek som kan låna böcker av varandra och därmed även kunna erbjuda Greta i Risliden en viss bok är inte e-boken ett bra alternativ. Den går inte att fjärrlåna! Vad det handlar om är synen på fri information och bibliotekens roll för demokratin. Begränsa eller tillgängliggöra?

För den som distansstuderar vid ett högre lärosäte är e-boken (om den är lättanvänd) dock en mindre frälsning eftersom man genom lärosätets inloggning direkt kan få åtkomst till boken utan omständlig beställning av kursböckerna via sitt lokala bibliotek. Något som även är möjligt om du sitter i Las Palmas eller Kampala.

Ja, e-boken är av dessa anledningar kanske främst intressant för biblioteken när det kommer till kursböcker, men varför erbjuds inga bra e-bokslösningar för biblioteken? Jag ser dollartecknen i era ögon. Förlagen vill naturligtvis ha sina pengar men i detta fall vill många också ha ännu mer och har i vissa fall också fått mer. Förlagen är rädda för förluster och samtidigt är de giriga efter nya avanser.

Ohemula priser och otymplig DRM

E-tidskrifternas tryckta version hade i princip ingen privatmarknad, bara en institutionsmarknad, men det har kursböckerna. Förlagen är rädda att studenterna slutar köpa de tryckta böckerna om biblioteken kan erbjuda e-böcker. Med ett rimligt pris skulle det naturligtvis vara en fröjd för biblioteken som skulle slippa all hantering av tryckta kursböcker vad gäller stölder, slitage, köer, klotter, inplastning och annat. Därför försöker förlagen inbilla biblioteken det goda i ohemula priser med direkt orimliga och otympliga DRM-alternativ som en lösning för elektroniska kursböcker. Men inget bibliotek har råd att gå från att ha erbjudit fem tryckta kursböcker till en kurs för 30 personer plötsligt betala priset för 30 tryckta kursböcker och göra detta för varje kursbok på varje kurs! De eventuella inkomsterna hos förlagen från försäljning till studenter kan helt enkelt inte föras över till biblioteken.

Leverantörerna är oförstående eller i bästa fall stumma när man påtalar detta. Under tiden skannas och delas det som aldrig förr, allt illegalt naturligtvis, och förlagen kommer sakta men säkert tappa en väsentlig majoritet av sina inkomster från kursböckerna oavsett. Känner ni igen scenariot? Ja, det var musikbranschen för 15 år sedan. Nu är det e-boksbranschen, vad gäller kursböcker i varje fall.

Creative Commons eller ett Spotify för e-böcker?

Den enda reella lösning jag ser på detta är egentligen att de högre lärosätena satsar på egenproducerade böcker enligt fria licenser som Creative Commons. Redan idag är forskare och lärare anmodade att skriva kurslitteratur på arbetstid, men det är extremt krävande att hinna med. Varför inte satsa pengar på att låta fler vid lärosätena skriva kurslitteratur på heltid under kortare perioder om de i gengäld erbjuds via Creative Commons? Man ska ändå betänka att majoriteten av de som skriver kursböcker aldrig tjänar tillbaka vad de lagt ned i tid på att skriva en kursbok. Jag talar i detta fall i egen sak dessutom. Kursboken blir mer en bra marknadsföring för deras person. Men visst finns det bästsäljare bland kursböcker, men det är ändå en liten minoritet och kommer förbli så, i bokmarknadens upp- och nedgångar.

Eller är det prenumerationstjänster som Readly, ibland kallat e-böckernas Spotify, men för kursböcker som blir framtiden? En lösning riktad direkt mot privatperson istället? Biblioteken kanske kan lägga ned sina kursbokssamlingar då? Förlagen och dess leverantörer borde hur som helst ta lärdom av historien i varje fall.

Men jag skulle ändå vilja travestera Erich Maria Remarque: på e-boksfronten intet nytt!

Dawsonera (from Dawson Books) and their communcation problem

Dear swedish tax payer and worker or student at Umeå university!

I work with the digital library at Umeå University Library and especially with our Discovery Search Tool (the library search engine) and e-books. We pay a lot of money to different vendors or publishers to feed you with the content and services you need for your studies and your research. I try to get the things we buy to work otherwise I think we’re not using your tax money in a proper way. That’s why I have to communicate with a lot of vendors and publishers explaining for them that this and that doesn’t work. We have paid (too often a lot of ) money for things that should work appropriate. Much of the time is spent on contacting suppliers support or contact persons. It’s maybe not a daily but at least a weekly nagging to suppliers and I think that I often have a lot of patience.

When we had problems with Ebrary (at that time bought by Proquest) after my writings at last John Tsihlis called me and we had a telephone call with represents from Ebrary in U.S. Now when I met John, I think two times, and Swedish representative Martin Blomkvist several times and they are listening and answering to their customer.

This is just one of more positive examples I had through the years with suppliers. What I mean is that I fight for your right as a Swedish tax payer and student or researcher at Umeå university to get the things you use and we buy to work properly. To get what we actually paid for, not just letting things slip away.

We’ve had Dawsonera (from Dawson Books) as e-book supplier for quite a long time now. The last years their technical solution have not been a benefit for us. They changed their technical platform early this year and I hoped they would change to the better technical solution that Ebrary has who are using the Adobe DRM that make it possible to use Adobe Digital Edition instead of Adobe Reader.

Dawsonera has an Twitter Account. Having an Twitter account, which is social media, to me is two-way communication, not just sending information. It’s a tool to answer questions also. If you read the @Dawsonera Twitter account you can see all the technical issues they had since summer.

3 October I sent this Tweet (no, not a DM) to ask Dawsonera: Are the tech. issues you have connected to the new Adobe DRM or/and Adobe LiveCycle? http://bit.ly/YW6SSf 

8 October I sent a Tweet again: Why could you not answer my tweet? Are you just using Twitter for one-way communciation?

No reactions. I mailed the Swedish Dawson Books representative Malin Asplund and Felicity Kilshaw in England. Mailn answered and said that Felicity Kilshaw will answer after she returned from the Frankfurt Book Fair. Two days after the fair I hadn’t received any message so I mailed again. But long time no hear! 20 October I mailed again to Malin and Felicity and no hear.

24 October I wrote again:

“Hi,

I’m really disappointed of how you treat your customers questions. I will write about your lack of communication at my blog: https://nowherenorth.wordpress.com/”

Now I’m writing this blog post and maybe some one else at Dawson books (Dawsonera) could give me a proper answer about the technical issues of the Dawsonera platform. The commentary field is free for you if you like social media!!

And you Swedish tax payer and worker or student at Umeå university. I do this to fight for you to get value for your money with appropriate, both technical and practical, e-books solutions.

All what I express here is my own opinions and not Umeå University Library’s opinion, though I hope some of my colleagues agree with me.

Update: Just some information about the Dawsonera technical platform. Dawsonera uses Adobe Content Server(ACS) which means it uses Adobe Reader(AR) to read and authenticate the material. The problem is that Dawsonera says you can read their books offline but that’s humbug. Every time you open a downloaded Dawsonera book you need to authenticate it to the DRM server, which means you need an internet connection to begin reading.

AR in connection with ACS has not the features Adobe Digital Editions (ADE) has like making it possible to store covers of books in the main page and make them clickable to open a book. In AR you need to find the file for the book and it’s just the ISBN number, not title or author. Not so practical. The Adobe Live Cycle (ALC) solution, that Ebrary used since they began offering downloading, is connected to ADE and ADE is a nice program for reading e-books. The nice thing with this DRM is also that it works with apps supporting that DRM like Bluefire Reader. The ACS DRM does not work with apps like Bluefire reader. I think it’s quiet clear, and has been for a long time, that ACS is a more unpractical solution than ALC.

I can also say that in a few cases when buying from Dawsonera we received it as epub and happily it uses the ALC solution connected with ADE. In June I asked Felicity Kilshaw if it now was possible to choose between epub and PDF but she said: no. I asked:”…when we buy a new book, how do we know if it’s epub or PDF we will get?” She answered:”…there is currently no easy way to know before purchasing a title. Once purchased, you will be able to see when you download the title. The download pop-up window will either suggest you download Adobe Reader for PDFs or Digital Editions for ePubs.”

Primo Central Index from ExLibris as a black box for the buzy librarians

One of the main expert fields for libraries, especially research libraries, is metadata. Libraries, or more exactly librarians, know what problems there are if the metadata are insufficient and we also know what efforts it takes to keep it clean.

At the IGELU 2013 coneference in Berlin the opening keynote speaker Michael Cotta-Schønberg, Director of the University Library in Copenhagen and Dep. Director of the Danish National Library, mentioned the future profession: metadata cleaner. We already have them but this far they’ve been mainly called cataloguers, but we have digital librarians working with metadata also. In late 60s computer programmer Henriette Avram invented MARC format to get some structure of the metadata. It still dominates in libraries but as a format it’s really not enough to describe electronic documents, thats why XML as a tool for different applications have made its entry into the (library) world.

The need of a central datawell is huge in the library world and libraries having the discovery tool Primo has Primo Central Index(PCI). Though it’s just in its infancy and far from optimal still. Librarians love metadata, librarians love having different opinions on metadata, librarians also love autonomy, still librarians love to cooperate with other librarians to solve common problems, but if they not agree they love to make local adjustments. It’s like in the Linux world. If you don’t like the latest developments of you favourite distribution you can clone it and make your own version due to FOSS!

So, how does this refer to Primo Central. In Primo you can build your own pipes, meaning you’re harvesting for example your own catalogue or maybe your own repository. Fine. You set up your own normalization rules, like which fields from this format (MARC, MODS, DC etc) should be written to that pnx fields. This takes some efforts and for smaller libraries, even if they have the competence, it’s time consuming. So, let ExLibris harvest your repository in Primo Central Index and set up the normalization rules. Fine.

But after while even the buzy librarian probably will discover some bad metadata. Buzy librarian report to ExLibris and ExLibris fix it after a while. Buzy librarian see even more crappy data and reports. This time ExLibris says: “Our strategy isn’t to change that rule and because this research database will be used by other customers we have decided not to change the strategic….”. Buzy librarian gets irritated of this bad interpreting of the metadata. He-she can’t see the source record from PCI to find arguments of how the normalization rules(NR) should be changed, though she can guess, buzy librarians are great at guessing. Last thing is that buzy librarian can’t technically within the Primo solution set up own NR matching PCI.

Lets make things more clear with an example. Busy librarian finds a record in PCI deriving from Swedish article database Articlesearch (swe. Artikelsök). Busy librarian is able to view the pnx:

<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><record xmlns="http://www.exlibrisgroup.com/xsd/primo/primo_nm_bib" xmlns:prim="http://www.exlibrisgroup.com/xsd/primo/primo_nm_bib" xmlns:sear="http://www.exlibrisgroup.com/xsd/jaguar/search">
<control>
<sourcerecordid>1947274</sourcerecordid>
<sourceid>btj</sourceid>
<recordid>TN_btj1947274</recordid>
<sourcesystem>Other</sourcesystem>
</control>
<display>
<type>newspaper_article</type>
<title>Skilj på dumheterna : islamofober är inte alltid rasister</title>
<creator>&lt;span>Ambjörnsson&lt;/span>, &lt;span>Ronny&lt;/span></creator>
<ispartof>DAGENS NYHETER, 2008</ispartof>
<subject>Rasism ; Antisemitism ; Främlingsfientlighet</subject>
<source>ArtikelSök (BTJ)&lt;img src="http://fe.p.prod.primo.saas.exlibrisgroup.com:1701/primo_library/libweb/BTJ_logo_134x31.jpg" style="vertical-align:middle;margin-left:7px"></source>
<snippet/>
</display>
<links>
<openurl>$$Topenurl_article</openurl>
<openurlfulltext>$$Topenurlfull_article</openurlfulltext>
<addlink>$$Uhttp://www.dn.se$$EView_the_periodical</addlink>
</links>
<search>
<creatorcontrib>Ambjörnsson, Ronny</creatorcontrib>
<title>Skilj på dumheterna : islamofober är inte alltid rasister</title>
<subject>Rasism</subject>
<subject>Antisemitism</subject>
<subject>Främlingsfientlighet</subject>
<general>1947274</general>
<general>ArtikelSök (BTJ)</general>
<sourceid>btj</sourceid>
<recordid>btj1947274</recordid>
<issn>&lt;Issn/></issn>
<rsrctype>newspaper_article</rsrctype>
<creationdate>2008</creationdate>
<addtitle>DAGENS NYHETER</addtitle>
<searchscope>btj</searchscope>
<scope>btj</scope>
</search>
<sort>
<title>Skilj på dumheterna : islamofober är inte alltid rasister</title>
<author>Ambjörnsson, Ronny</author>
<creationdate>20080403</creationdate>
</sort>
<facets>
<frbrgroupid>984107692</frbrgroupid>
<frbrtype>6</frbrtype>
<creationdate>2008</creationdate>
<topic>Rasism</topic>
<topic>Antisemitism</topic>
<topic>Främlingsfientlighet</topic>
<collection>ArtikelSök (BTJ)</collection>
<prefilter>newspaper_articles</prefilter>
<rsrctype>newspaper_articles</rsrctype>
<creatorcontrib>Ambjörnsson, Ronny</creatorcontrib>
<jtitle>Dagens Nyheter</jtitle>
</facets>
<frbr>
<t>99</t>
</frbr>
<delivery>
<delcategory>Remote Search Resource</delcategory>
<fulltext>no_fulltext_linktorsrc</fulltext>
</delivery>
<ranking>
<booster1>1</booster1>
<booster2>1</booster2>
<pcg_type>aggregator</pcg_type>
</ranking>
<addata>
<au>Ambjörnsson, Ronny</au>
<atitle>Skilj på dumheterna : islamofober är inte alltid rasister</atitle>
<jtitle>DAGENS NYHETER</jtitle>
<date>20080403</date>
<risdate>20080403</risdate>
<spage>&lt;PageReference/></spage>
<epage>&lt;PageReference/></epage>
<issn>&lt;Issn/></issn>
<format>unknown</format>
<genre>unknown</genre>
<ristype>GEN</ristype>
</addata>
</record>


Busy librarian finds out that the pnx record has flaws. Busy librarian can’t find the date of the article? Busy librarian can find date in addata which is used for references and creationdate in <sort> but it’s for sorting purposes. Busy librarian wonders why? Busy librarian can’t view the source record in Primo Back Office (PBO).  Bad. Busy librarian goes to articlesearch to find out if they have some kind of source record. Busy librarian finds a field for date: 2008-04-03

Busy librarian reports this to ExLibris via Salesforce and they fix it after some weeks. Busy librarian also reports that he-she want to include the commentary (swe. kommentar) field. ExLibris says no. Fine. Buzy librarian says: I want to set up my own local normalization rule, as I can do with my own pipes. ExLibris says you can’t. It’s not a feature we have. You have to follow us in this case. I say bad. Buzy librarian says I will deactivate Articlesearch in PCI and I will set up my own pipe in Primo. ExLibris says fine, but you need to pay for the amount of records you harvest in your pipes. Buzy librarian says I don’t want to pay when you bring me bad interpretation of metadata and no options to do local normalization rules.

Well, this was just a scenario. I was at IGELU 2013 in Berlin. There was a session about Primo Central by Rachel Kessler. My question was why customers can’t view the source record of PCI? Shlomo Sanders answered that they aren’t always allowed to do that because of contracts.

I asked the same question, just a bit more ingoing, to Shlomo in a postconference e-mail:

When I ask for options to view source records in PCI you told us at IGELU because of contracts we can’t view it. But if the library as a customer is subscribing to for example Web of Science there should be no problem for a library to view the source record. And take all this free data like our repository Diva, there is no contract issues with that data?

Shlomo: Perhaps not, but we cannot decide that by ourselves and must discuss this with each vendor separately. A very daunting task!

My supplement here: remember here that it’s just for viewing purposes in IP-address recognition with password protected Back Office of Primo. Not downloading the record or something.

Next question from me at the Primo Central session was about the libraries need of the feature to edit normalization rules for PCI records when he said: Wow, its 500 millions of records.

I asked a follow-up to that via e-mail: How could that be a problem? You don’t have one single normalization rule for each record, just for each source, like swedish Diva. It’s the normalization rules of for example Diva in PCI we want to edit local. Of course we can report cases again and again in Salesforce concerning metadata but what if ExLibris says: “We don’t want to interpret the data in that way you prefer”.

Shlomo: Perhaps the answer given in the Q&A was not clear enough. We have ~500 million records and plan to increase that significantly. It is not feasible for us to have multiple different Normalized version of these records. We are responsible to update the data in PC and this is done based on the frequency of the data we get from the vendors.

We discuss Normalization, as needed, with Institutions that have made their IR available and will expand these discussion as needed. The suggestion to talk to native non-English speakers when handling non-English data sets (not just IR) is a good idea and we will be following up on this.

Same questions about Primo Central was raised at the Questions and answers session at IGELU when Gilad Gal, as I understood, said there were storage and performance issues due to showing the source record in PCI. Shlomo denies in e-mail:

Shlomo: We are not worried about storage or performance issue related to accessing Source Records of PCI. The issue is contractual.

My last question via e-mail: Does ExLibris still want PCI to become a black box?

Shlomo: No! but we do have contracts. Where possible we will enable access in the future to the data as RDF. We will look into making Source Records of IRs available through URIs.

This issue about RDF and URI was also presented by Shlomo at the SWIG linked open data session at IGELU. We sure have to come back to that issue.

Finally, you buzy librarian working with Primo. Do you want ExLibris PCI to show you the source records in pnx viewer? Do you want the possibility to set up your own rules for PCI records? If, well, lets work for it!

Ebrary obstructs Linux users from downloading their e-books

At my library, since a long time ago, we subscribe to the e-book collection Ebrary, now owned by ProQuest, and we pay a yearly subscription fee. Not until October 27 2011 [PDF] Ebrary began to offer offline reading by letting users download e-books for 14 days encrypted by Adobe DRM. Because of the Adobe DRM users need to install Adobe Digital Editions(ADE), the only e-book reader software on computers supporting this DRM. ADE though has no version for Linux, not unusual for chastened Linux users. But there is a way to run ADE on Linux by emulating it with Wine. It’s works for me on Linux Ubuntu, but that is no guarantee it will work for you.

Still, the problem is that Ebrary has closed the option to download their books if you’re a Linux user. Strange decision from Ebrary when they don’t need to take  responsibility for ADE on Linux. Or as a Linux user expresses it with ADE on Adobe Forums:

“This isn’t a question about supporting the software in Linux. It’s a question about downloading the setup file while using Linux. It’s up to me to make it work on my system which doesn’t fully fit the software requirements. I don’t need Adobe pointing out what OS I’m using and how their software is not supported in this case”.

The message you get on the Ebrary web site when trying to download is: “Feature not available on Linux”.

I had a discussion with the Ebrary Support and they told me they are checking this up with the engeneering team.

Linux workarounds
Waiting for Ebrary to consider changing their policy; are there any workarounds? Yes, for example you can try fooling Ebrary that you’re not a Linux user by Browser masquerading. Not an unusual method for this minority group of Linux users without no global minority rights.

Begin to write about: in your address bar of Firefox and you will reveal information of your browser and OS version. Look at my screenshot for my swedish version of Firefox:

The information in the last sentence is used to block Linux users. So, lets get rid of these info. Write about:config in your address bar of Firefox. Click accept on following message of promising to be careful.

Move your arrow to for example the first option in the list of preference names and press the right mouse button to get the context menu and select “New” (swe. ny) and then “String” (swe. sträng). Enter the preference name  general.useragent.override  and press button ok. Then in next line write any other information you prefer that doesn’t reveal you are a user of Linux at least and press button ok.

Go back writing About: in the address bar and look if the information changed.  You can also go to HTTP Header viewer by Eric Giguere to see what user agent info you reveal.

Then go and check if the option to download the Ebrary e-book is not obstructed anymore.

Revert to default
Don’t forget to revert to default! Otherwise your web browser in many cases will treat badly configured web sites in strange ways and you will get crazy of what is happening on different webspages you visit. You do it by right-clicking on general.useragent.override and choose “Reset” (swe. Återställ).

You can read more about Maquerading your browser in this article by Eric Giguere.

UPDATE : I just had a telephone conference (29 June 15:00 Swedish time), initiated by John Tsihlis at Proquest, with folks from Proquest/Ebrary and they are planning to change this policy for Linux users. I will get back on this after my 7 weeks of vacation and paternity leave.

SECOND UPDATE: It works to download for Linux users since late 2012. Great job done by Ebrary! My complaints helped at last.

Ebrary missing counter report statistics for downloaded books

Oct 27 2011 Ebrary announced a major improvement making it possible to download ebooks from Ebrary as a whole [PDF].

In January when working with compiling statistics for e-books I found no Counter Report Statistics for books downloaded from Ebrary, i.e. Book Report 1 – Number of Successful Title Requests by Month and Title. Counter is a standardized statistics format making it easier to compare statitics from several sources. As they describe themselves:

“COUNTER (Counting Online Usage of Networked Electronic Resources) is an international initiative serving librarians, publishers and intermediaries by setting standards that facilitate the recording and reporting of online usage statistics in a consistent, credible and compatible way”.

When I made Ebrary aware of the failure (as I want to call it) I got this answer by email:

“When this functionality is delivered in April, it will not be retroactive but I’m looking to see if we can pull statistics for your institution. Although it likely won’t be in the Book Counter report format.”.

I answered that this was very sad to hear. I’m sure that most customers of Ebrary want retrospective statitics, if not as Counter Book Report 1, at least something usable. I wonder what had happened if I didn’t make them aware of this failure. I think e-resources statitics is VERY important for a digital library and even important in a format possible to compare not just between libraries but also between different publishers.

I encourage every library subscribing to Ebrary to insist upon retrospective statistics for dowloaded ebooks!

Vad är en e-bok enligt KB och SB?

Varje år samlar Kungliga Biblioteket (KB) in statistik från biblioteken som sedan publiceras av Statistiska Centralbyrån under Kultur och fritid. Denna statistik används sedan i olika sammanhang i artiklar, böcker, debatt, forskning etc. Av den enkla anledningen tycker jag att det är extra viktigt att statistiken bör insamlas på ett så rättvisande sätt som möjligt och framför allt så att statistiken blir jämförbar mellan biblioteken. Visst har vi hört att statistik alltid ljuger och att statistik kan alltid, om man vänder och vrider på det, tolkas till sin egen fördel und so weither. Trots det måste vi göra vårt bästa vid insamlandet, precis som vid tolkandet. Här följer ett, i bloggsammanhang, mördande långt inlägg i frågan.

E-böcker enligt KB
En av alla frågor angående e-böcker som ställs i det formulär som forskningsbibliotek ska fylla i [DOCX] är fråga 10:”Hur stort mediebestånd hade biblioteket totalt 20xx-12-31 och hur många nyförvärv gjordes under 20xx?” I raden:”E-böcker – antal titlar” vill man veta både aktuellt bestånd 20xx-12-31 samt Nyförvärv, gåva, byte eller dyl, ej deposition.

En viktig fråga att besvara innan är därför: vad är en e-bok? En högst filosofisk fråga tänker ni säkert, men om vi begränsar oss i förstone till att förstå vad KB avser. I detta fall har de trots allt tolkningsföreträde.

Så här definierar KB e-böcker [PDF]:

“Dokument i digital form som huvudsakligen innehåller sökbar text och som är jämförbar med en tryckt bok (monografi) och som kräver teknisk utrustning för att kunna läsas, t.ex.PC eller läsplatta. Till e-böcker räknas exempelvis referensverk, handböcker och skönlitteratur. Även encyklopedier och uppslagsverk i elektronisk form räkas hit.Konferensrapporter förs in under Seriella publikationer i elektronisk form eller Övriga digitala dokument beroende på om de är seriella eller inte”.

Det är alltså tre punkter som ska uppfyllas:

1. Sökbar text.
2. Jämförbar med tryckt bok.
3. Kräver teknisk utrustning för att läsas.

KB:s definition avslutas med två ytterst tvetydiga meningar:

“Endast de e-böcker som ingår som en del av bibliotekets samlingar exempelvis genom licensavtal räknas. De e-böcker som finns fritt tillgängliga på Internet och som görs tillgängliga genom bibliotekets försorg, i exempelvis den publika katalogen eller i länksamlingar, räknas inte”.

Bibliotekens digitalisering av böcker
Var kommer bibliotekets egna digitaliserade böcker in? I fallet RARA och EOD på Umeå UB ingår de i bibliotekets samlingar, men inte genom ett licensavtal om man menar att det krävs att vi betalar en licensavgift eller engångssumma för att få tillgång till dessa böcker.  Jo, vi betalade en gång en summa till det företag som erbjöd tekniken bakom digitaliseringen av RARA och detsamma betalar vi för digitaliseringstekniken bakom EOD, men digitaliseringen sker av våra egna tryckta böcker som vi har via gåvor eller inköp. Det rör sig alltså snarare om en tillverkningskostnad.

Om vi tittar på den senare meningen kan vi konstatera att RARA- och EOD-böckerna finns fritt tillgängliga på Internet och görs tillgängliga genom bibliotekets försorg i den publika katalogen. Innebär det att de e-böcker som biblioteket har utan licensavtal enbart kan definieras som e-böcker om de inte är fritt tillgängliga på Internet? T.ex. om de bara kan nås via campus-inloggning? Ska åtkomstmöjligheten av “ett dokument” styra om det får kallas e-bok eller inte? Det finns exempel när vi kan ha en fri eller gratis e-bok bakom campus-inloggning, alltså inte fritt tillgänglig på Internet.

Efter samtal med KB meddelar de att bibliotekens digitaliserade böcker ska redovisas under “Övriga digitala dokument, inklusive patent – antal titlar” på fråga 10, vilket Umeå UB också hittills gjort, och kan därför inte definieras som e-böcker.

Om jag inte ska nagelfara texten alltför hårt utan göra en egen tolkning tror jag att den sista meningen syftar framför allt på fria e-böcker på Internet utanför bibliotekets egna servrar eller hyrda serverplatser. Om vi tar exemplet matematikböcker har Umeå UB en del äldre av dessa tryckta, som också finns fritt tillgängliga på Internet, men ej placerade på någon av bibliotekets servrar. Några av dessa har vi katalogiserat och lagt till i vår egen katalog med en egen katalogpost till den elektroniska utgåvan. Dessa ska inte räknas till beståndet enligt KB:s definition. Det betyder att alla e-böcker som finns i ett biblioteks katalog inte får räknas till beståndet.

Avhandlingar och monografiserier
Hur hanterar vi då elektroniska avhandlingar som i många avseenden är jämförbara med tryckta böcker? Enligt KB ska de in under fråga 12 – “Hur omfattande var beståndet och den elektroniska publiceringen i fulltext av avhandlingar, uppsatser och artiklar under 2011”. Alltså ska e-versionen av avhandlingen (från Umeå universitet) inte räknas med under fråga 10 – Övriga digitala dokument. Dessa avhandlingar finns i DiVA som vi betalar en licensavgift till för skötseln. Själva avhandlingarna är fritt tillgängliga på Internet och arkiveras på DiVA:s servrar. Dessutom är det e-versionen som räknas som originalkopian och inte den tryckta versionen som däremot räknas med i beståndet under fråga 10.

För att komplicera det ytterligare, för er som inte har biblioteksbakgrund, finns något så trevligt som monografiserier. Helt enkelt en bok som ingår i en serie eller ska vi säger en seriell publikation där varje ny volym är en bok. Dessa kan självkklart både vara tryckta och elektroniska. Hur hanteras dessa?

I KB:s dokument över definitioner finns begreppet med, men utan någon förklaring. Utan tvekan skulle jag föra in alla dessa enskilda böcker under e-böcker i fråga 10. Serien förs in under fråga 11 som Periodika i elektronisk form. Fråga 10 accepterar bara seriella publikationer i tryckt form. Ska serien för en Umeå-avhandling, t.ex. Doktorsavhandlingar i pedagogiskt arbete ISSN  1650-8858, betraktas som tryckt eller elektronisk? Dvs. ska den in under fråga 10  som seriell publikation i tryckt form eller under fråga 11 som periodika i tryckt eller elektronisk form? Serien startade 2001 förmodligen som enbart tryckt. Ja, så här kan man hålla på och peta och försöka måla fram en rättvis bild av utvecklingen av det digitala beståndet på bibliotek. Via statistiken alltså.

Märk väl att KB skriver i fråga 10: “Hur stort mediebestånd hade biblioteket totalt…” Trots att det totala beståndet inte kan beskrivas under fråga 10 utan även beskrivs under punkt 11-14. Rimligtvis borde dessa punkter, om de ska vara separerade, istället betecknas 10 b,c,d och e, så att hela punkt 10 besvarar det totala beståndet.

 E-bok enligt KB och SB i samarbete
Om vi tittar på den e-boksutredning som Kungliga Biblioteket i samarbete med Svensk biblioteksförening (SB) genomförde 2011 är det intressant att läsa hur de resonerar kring begreppet e-böcker.

“En vanligt förekommande definition av e-boksbegreppet, dock med viss variation, beskriver e-boken som en elektronisk version av en tryckt bok avsedd att läsas med hjälp av en dator, smartphone, läsplatta eller annat mobilt läsverktyg”.

Den följer KB:s egen definition med den skillnaden att man inte pekar på att det måste vara sökbar text. Vidare konstaterar e-boksutredningen:

“Digitala verk som tydligt faller inom ovanstående definition är huvudsakligen de verk som förlag och aggregatorer benämner och distribuerar som e-böcker. Bibliotekens digitala arkiv innehållande skannade eller fotograferade bilder av äldre böcker, digitala manuskript samt digitala tryckfiler täcks vanligtvis inte av denna definition”.

Enligt både KB:s statistikansvariga och KB och SB tillsammans i utredningen ska bibliotekens digitalisering av tryckta böcker alltså inte räknas som e-böcker.

E-boksutredningen förklarar:

“Då e-boksutredningen har ett brett biblioteksperspektiv finns det dock skäl att inledningsvis beskriva de digitala bokrepresentationer som vanligtvis inte omfattas av e-boksbegreppet”.

Sedan beskrivs tryckta böcker vars digitaliserade version publiceras som bild- eller textfiler.

Sedan delar man in e-boken i tre kategorier:

1. E-bok: “…de möjliggör en funktionalitet som är jämförbar med eller som överträffar möjligheterna som en tryckt bok kan erbjuda”.

2. Utvidgad e-bok: “…erbjuder ett innehåll som går utöver e-bokens på så vis att ljud- och/eller videofiler är inbäddade i verket”. ett exempel kan vara en e-bok som app.

3. E-bok som del i ett kombinerat material: “…ingå som en del i ett kombinerat läromedel där e-boken tillsammans med fysiskt studiematerial och interaktivt nätbaserat studiematerial bildar en helhet”.

E-bok som begrepp – till vilken nytta?
Jag kan inte påstå att jag precis slukar denna definition och vi ska definitivt inte vara säkra på att användarna gör det. Ska vi överhuvudtaget prata om ett begrepp som e-bok? Behöver vi det för att användarna vill ha det? Är det ett begrepp leverantörer håller fast vid för att lättare sälja in sina tjänster till bibliotek och privatpersoner? Är inte risken med begreppet att vi blir för exkluderande? Kan vi bli för inkluderande?

Hur ska vi exakt tolka tidigare nämnda definitioner:”…som en elektronisk version av en tryckt bok” eller “…som är jämförbar med en tryckt bok (monografi)”? Måste e-boksbegreppet ständigt jämföras med dess tryckta föregångare för att göra oss klokare. Jag vet inte om det här blir en dålig liknelse, men jag tar risken. Damfotbollens kvalitet jämförs alldeles för ofta utifrån herrfotbollen som norm. Många väljer istället att se damfotbollen som ett eget “fenomen” som bara är jämförbart med sig själv. Det är mer konstruktivt och dessutom närmare sanningen. Kanske borde e-boken frigöras från den tryckta och därmed få en mindre exkluderande definition?

I slutändan tror jag att att begreppet e-böcker, om det ska finnas, bör vara tämligen brett för att det överhuvudtaget ska kunna användas på ett trovärdigt sätt. Annars är det lika bra att skippa det och prata om e-text eller digitalt material av varierande art. Å andra sidan skulle förmodligen ett sådant samlingsbegrepp göra att vi alltid hamnade i ett behov att definiera dessa varierande arter.

Om man använder avancerad sökning i Umeå UB:s katalog kan man begränsa sin sökning till e-böcker. I det fallet får man träffar på de digitaliserade böckerna från RARA och EOD, men även elektroniska avhandlingar. Det betyder i alla fall att biblioteket tror att användarna betraktar dessa som e-böcker eftersom man försöker utforma katalogen utifrån användarnas perspektiv. Biblioteket kommunicerar begreppet e-böcker på ett sätt till användarna och KB ett annat sätt i statistiken.

Klokare?
Vet inte om ni blev klokare av att läsa ända hit och jag vet inte om jag blivit klokare av skriva det här, men om ni tycker att ni har nåt klokare att tillföra i frågan så är det bara att bombardera kommentarsspåret ;)

E-böcker på bibliotek och varför jag ibland längtar till småtrycket

Jag är inte bara trebarnspappa. Jag är också bibliotekarie. Jag jobbar ånyo sedan ett halvår med e-böcker och undrar nog fortfarande vad en e-bok egentligen är. Inte desto mindre vad ett eboksavtal egentligen är. Eller snarare hur ett idealt eboksavtal borde vara utformat.

Längtan till småtrycket
Jag har i omgångar jobbat med eböcker i min profession och jag kan utan att överdriva säga att inget har gjort mig så frustrerad, irriterad och till bristningsgränsen uppretad som eböcker. Det är då jag brukar längta till småtrycket. Tänk att få katalogisera och digitalisera fotbollskalendrar och konstkataloger istället. Känslan är densamma som när jag blir desillusionerad över det småborgerliga, urbaniserade livet och längtar efter att bli bonde, trots att jag vet att jag inte skulle orka med det. Småtrycket används kanske lite orättvist ibland på ett universitetsbibliotek som ett exempel på en verksamhet som inte är högprioriterad när det gäller bibliotekets mål, vilket e-böcker däremot är och det är precis här problemet ligger: biblioteken vill ha e-böcker till varje okritiskt pris för att ledningen har som högprioriterad mål att utveckla det elektroniska biblioteket.

Som sedan länge förespråkare för e-böcker är jag fast övertygad om att e-böcker ska man inte köpa in bara för att man måste ha något att visa upp. Det är högst tveksamt att lägga dyra pengar på e-boksavtal som inte uppfyller rimliga krav, både utifrån användbarhet och kostnaddseffektivitet. Som statligt anställd anser jag att skattepengar ska användas med eftertanke och noggrannhet (och det är väl få som inte skriver under ett sådant påstående). Därför vill jag påstå att det många gånger kan vara vettigare att ha bibliotekarier med e-boksansvar som är aktiva i debatten om e-böcker och jobbar eftertänksamt i utvärderingen av e-boksavtal och dess tekniska lösningar än en bibliotekarie som bara halvblint säger: “Okej, nu har vi si å så många kronor: vilka minst usla ebokslösningar ska vi köpa in denna gång?”

E-bokens framtid
Med tanke på de senaste dagarnas debatt om e-bokens framtid tänkte jag kommentera och referera detta i ett, i dessa Twitter-tider, obönhörligt långt inlägg:

• Författarförbundet tycker att eboken ska jämställas med den tryckta boken och därför ska en bok, ett lån gälla.
• förläggaren Anna Vogel tycker att: “Biblioteken borde frikopplas från e-boksdistributörer för att få råd att erbjuda fler utlåningar”.
• Anders Mildner ifrågasätter: “…varför Författarförbundet inte frågat sina medlemmar innan de fattade sitt beslut”.
• Rasmus Fleischer  förordar en centralisering av bibliotekens tillhandahållande av e-böcker.
• Drougge och Troberg kritiserar Författarförbundets förlegade syn och undrar hur förbundet ska kunna representera den nya generationens författare med den synen?

Att Författarförbundets utspel har fått mycket pisk är kanske inte så konstigt. I kommentarsfältet till artikeln skriver Jörgen Lindell:

“Det här var nog den mest korkade slutsats av en annars korrekt analys jag någonsin sett… Vad tror författarförbundet kommer att hända när boken på biblioteket är ‘utlånad’? Givetvis kommer folk att hämta hem den från andra källor, och då blir det ingen biblioteksersättning alls”

Anders Mildners fråga om varför Författarbundet inte frågat sina medlemmar känns synnerligen befogad när det gäller ett sådant kontroversiellt uttalande.

Mina egna ståndpunkter
När det gäller mina egna ståndpunkter i e-boksfrågan är de inte på alla punkter bestämda. Som säkert många andra kolleger famlar jag också tidvis i mörkret. Problemet är dock, med risk att svära i kyrkan, att allt för få bibliotekarier problematiserar e-boksavtalen eller testar de tekniska lösningarna fullt ut. Å andra finns det också bibliotekarier som håller fast vid den tryckta bokens förträfflighet utan att ens testa att läsa en e-bok.

Jag hör till de som faktiskt respekterar, till viss nivå, författarens upphovsrätt. Jag är själv författare. Samtidigt har jag ingen sympati med de stora förlagen, varken i egenskap av bibliotekarie eller författare. Det betyder inte att jag förstår att de, som alla andra privata aktörer, vill ha så mycket betalt som möjligt för sina tjänster, men använder man skattemedel ska man också som skattebetalare få valuta för dessa och biblioteken ska inte okritiskt göda redan feta grisar eller göda upp kultingar till feta galtar och suggor (som man biblioteken nu gör i Elib-fallet).

I Walter Isacssons biografi om Steve Jobs står det i den delen som handlar om när Steve Jobs startade iTunes:

“Hans [Läs:Jobs] kulturradikala arv innebar dessutom att han inte kände någon sympati för skivbolagen. Men han trodde på att skydda upphovsrätten och att artister skulle tjäna pengar på det de gjorde”.

De lagliga alternativen
Förlagen är på väg att göra samma misstag som musikindustrin gjorde tills iTunes och Spotify dök upp när det egentligen redan var försent. Skillnaden är att denna gång vill biblioteken som offentlig institution vara med i leken som en företrädare, eller ska vi kalla det en mellanhand?, för samhällets medborgare.

Johan Lundberg skriver i kommentarsfältet till Författarförbundets artikel i SvD:

“Jag betalar mer än gärna de upphovsmän som skapar kulturen jag konsumerar, men det är svårt när producenterna och distributörerna sitter och bromsar spridningen av lagliga kopior”.

I Jobs-biografin finns ett citat av Jobs ang. iTunes:

“Vi tror att åttio procent av de personer som stjäl saker helst inte vill göra det, men att det helt enkelt inte finns något lagligt alternativ. Så vi sa: ‘Låt oss skapa ett lagligt alternativ…’ …användarna vinner på det, eftersom de får en bättre tjänst och inte behöver bli tjuvar”.

Anna Vogel skriver i egenskap av förläggare på ett litet förlag med anledning av Författarförbundets utspel:

“Biblioteket [Läs: Kristianstad] har hört av sig till Elib och velat förhandla om mängdrabatt. Ska verkligen även det hundrade utlånet av en och samma titel kosta 20 kronor? Elib var dock inte intresserat av någon rabatt?”.

Distributörerna, och de förlag som valt dessa som företrädare, gräver sin egen grav om man inte för en öppen diskussion med biblioteken för att hitta ett avtal som gagnar båda parter i en större utsträckning. Det är fullt möjligt för alla svenska folkbibliotek att bojkotta Elib när gällande avtal löpt ut. Den enda kritik jag ser från de som sitter i beslutsposition på biblioteken eller som äger någon slags opinionsbildande roll är väl Niclas Lindberg på Svensk Biblioteksförning. Rätta mig gärna om jag har fel! Dock ser jag inte att Lindberg riktat kritiken mot någon enskild aktör, i detta fall Elib. Biblioteksleverantörer av olika slag sponsrar båda biblioteksföreningarna SB och SFIS och därför kan detta var ett känsligt ämne.

Det är också möjligt för låntagare att starta en bojkottningskampanj. Precis som det är fullt möjligt för svenska forskningsbibliotek att gå samman och ställa krav tillsammans mot leverantörer. Det är inte ens en praktisk omöjlighet att samla nordiska forskningsbibliotek och ställa krav. Trots allt görs det inte fastän att bibliotekarier (på golvet) öppet kritiserar många av dagens e-bokslösningar.

Anna Vogel sätter också huvudet på spiken:

“Min erfarenhet som liten förläggare är att många förlag överlåter e-bokshanteringen till Elib, eftersom e-böcker kräver specialistkunskap. Men om biblioteken ska kunna erbjuda e-böcker på allvar kan inte Elibs distribution och prissättning vara allenarådande”.

Distributörerna lever på förlagens okunskap och handlingsförlamning inför det nya.

Centraliserad nationell lösning
Anders Mildner kommer med ett förslag som jag till stor del skriver under på och drömt om i flera år:

“Om man ville hushålla med sina pengar och följa den digitala logiken, skulle man så klart nöja sig med att bygga upp en central tjänst på till exempel KB, varifrån alla böcker sedan lånades. I stället kommer nu alla bibliotek få använda en del av sina budgetar för att sköta om sin teknik”.

När jag för kolleger föreslagit idén om en central tjänst där biblioteken styr över gränssnittet har de flesta kolleger skakat på sina huvuden. Varför? Jo, för det första är det få bibliotekarier som tror att biblioteken tillsammans skulle kunna skapa denna infrastruktur för ett bibliotekens “ebook store”. Även om man tar hjälp av en kommersiell utvecklare. För det andra har idag Kungliga Biblioteket ett mycket dåligt rykte ute i landet, av många olika anledningar jag inte tänkte gräva djupare i här, men som diskvalificerar de som utförare av ett sådant uppdrag. Tanken om nationell databrunn är ju delvis något i denna riktning och den debatten har varit intensiv inom forskningsbibliotekens värld.

Rasmus Fleischer är inne på samma tankar som Mildner om centralisering:

“Alla folkbibliotek har som sagt erbjudit en identisk tjänst från Elib. Rimligtvis kan verksamheten då centraliseras till Kungliga Biblioteket, oavsett om detta skulle betyda att staten tar över notan, att den delas i proportion till antal kommuninvånare, eller att det konstateras att notan är orimlig”.

Tekniska brister
När det gäller den tekniska aspekten kan jag säga efter att ha testat e-bokslösningar (som erbjuds forskningsbibliotek samt Elib för folkbibliotek) på olika enheter som datorer, smartphones, surfplattor, på olika operativsystem (Mac, Linux, Windows, Android, iOS), i olika webbläsare (IE, Firefox, Chrome, Opera, Safari)  och med olika programvaror (Adobe Digital Editions, Bbluefire, Aldiko, Calibre, Android ebooks etc.), att det är ett mörker med vissa ljusglimtar. Jag skulle kunna räkna upp en massa exempel, men jag besparar er med att konstatera att t.ex. Dawsonera (Dawson Books) inte erbjuder nedladdning av sina böcker till surfplattor och att onlineläsningen bara funkar för Safari, samtidigt som de använder DRM och vattenmärke, som försvårar läsningen.

Tänkvärt är det att i Walter Isacssons Jobs-biografi läsa om hur iTunes växte fram, oavsett vilken åsikt man har om fildelning, DRM etc. Chefen för iTunes Store, Eddy Cue, gissade att Apple skulle sälja en miljon låtar inom ett halvår när iTunes visades upp 28 april 2003, men istället såldes en miljon låtar på sex dagar. Jobs konstaterade:”Det här kommer att gå till historien som vändpunkten för musikindustrin”. Februari 2010 såldes låt nummer 10 miljarder! Plussa på detta med framgångssagan Spotify och alla deras prenumeranter av premium-konton. Detta apropå folks betalningsvilja.

Nu ska jag läsa klart “Biblioteket” och “Boken” av Rasmus Fleischer utgivet på Ink bokförlag, 2011, och det lär väl inte bli sista gången jag uttalar mig i e-boksfrågan och drabbas av en längtan att skapa ordning i småtrycket.

Gmail kontra webb-Outlook

Ondgör mig sedan länge över att jag inte kan läsa min jobb-epost (@ub.umu.se) via Gmail sedan våra mejlkonton flyttades över till universitetets MS Exchange-server. Ja, jag har försökt få till det utan att behöva vidarebefordra vilket bara ger en massa problem. Se mina kommentarer i denna bloggpost. Eftersom jag kör på Linux OS använder jag webmail-varianten av Outlook via Firefox istället (nej, vill inte köra mailklient på datorn) och stör mig varje dag på Outlooks funktionalitet och design.En sak som särskilt stör mig vad gäller användabarhet mellan Gmail och Outlook (kom ihåg: webmail-outlook via Firefox på Linux) är när man lägger till filer.

I Gmail är det geschvint. Tar 3 klick (om man räknar sista dubbelklicken när man lägger till filen som ett klick).
Första klicket på länken Attach file:

Andra klicket på bläddra-knappen:

Tredje klicket ett dubbelklick på den fil man vill lägga till:

Automatiskt läggs sedan filen till utan att man behöver klicka nåt mer:

Gmail ändrar utseende på länkning automatiskt och sen bara att tuta och köra:

I web-Outlook tar det 5 klick (om man räknar sista dubbelklicken när man lägger till filen som ett klick) att göra samma sak.

Första klicket på länken bifogade filer:

Andra klicket på knappen bläddra:

Tredje klicket ett dubbelklick på filen man vill lägga till:

Fjärde klicket på knappen bifoga:

Inför det femte klicket kan man bli förvirrad. Måste jag bocka för den fil jag vill bifoga? Nej, faktiskt inte även om det vore logiskt när en bocka för-ruta visas. Man kan klicka direkt på Klart istället så bifogas alla filer som man lagt till via bläddra. Slipper ett extra klick där:

Japp, då har filen lagts till och det är bara att tuta och köra efter fem klick:

Gmail-weboutlook 3-5 och här gäller det att ha lägst siffra ;)