Var tog e-boksrevolutionen på biblioteken vägen?

Väntar den som väntar på något gott aldrig för länge? Eller kan det som upplevs som något gott visa sig vara något icke gott och därför tänkas betyda att man redan väntat för länge?

Nej, e-böckerna blev inte den succé som e-tidskrifterna blev för forskningsbiblioteken. Varför? E-tidskrifterna erbjöd sina slutanvändare artiklarna utan kopieringsskydd, DRM-fritt. Det innebar att artiklarna blev både lätta att använda och det krävdes ingen större supportinsats för att få användaren att förstå hur de skulle användas. Det var snarare vägen till att hitta artikeln som krävde, och kräver fortfarande men väsentligt mindre, en extra insats från bibliotekarierna.

Om jag skulle räkna upp all den förtret som DRM inneburit för alla de användare jag varit i kontakt med skulle det räcka till en hel roman och då har jag inte sagt något om den supportinsats jag själv lagt ned och den förtret jag utsatts för.

Detta betyder, märk väl, varken att biblioteket eller användaren nödvändigtvis vill agera pirater men idag blir många användare pirater för att DRM ställer till sådana problem. Istället letar de upp böckerna illegalt digitalt.

Begränsa eller tillgängliggöra?

Men för ett forskningsbibliotek som också vill vara ett bibliotek i ett nät av andra bibliotek som kan låna böcker av varandra och därmed även kunna erbjuda Greta i Risliden en viss bok är inte e-boken ett bra alternativ. Den går inte att fjärrlåna! Vad det handlar om är synen på fri information och bibliotekens roll för demokratin. Begränsa eller tillgängliggöra?

För den som distansstuderar vid ett högre lärosäte är e-boken (om den är lättanvänd) dock en mindre frälsning eftersom man genom lärosätets inloggning direkt kan få åtkomst till boken utan omständlig beställning av kursböckerna via sitt lokala bibliotek. Något som även är möjligt om du sitter i Las Palmas eller Kampala.

Ja, e-boken är av dessa anledningar kanske främst intressant för biblioteken när det kommer till kursböcker, men varför erbjuds inga bra e-bokslösningar för biblioteken? Jag ser dollartecknen i era ögon. Förlagen vill naturligtvis ha sina pengar men i detta fall vill många också ha ännu mer och har i vissa fall också fått mer. Förlagen är rädda för förluster och samtidigt är de giriga efter nya avanser.

Ohemula priser och otymplig DRM

E-tidskrifternas tryckta version hade i princip ingen privatmarknad, bara en institutionsmarknad, men det har kursböckerna. Förlagen är rädda att studenterna slutar köpa de tryckta böckerna om biblioteken kan erbjuda e-böcker. Med ett rimligt pris skulle det naturligtvis vara en fröjd för biblioteken som skulle slippa all hantering av tryckta kursböcker vad gäller stölder, slitage, köer, klotter, inplastning och annat. Därför försöker förlagen inbilla biblioteken det goda i ohemula priser med direkt orimliga och otympliga DRM-alternativ som en lösning för elektroniska kursböcker. Men inget bibliotek har råd att gå från att ha erbjudit fem tryckta kursböcker till en kurs för 30 personer plötsligt betala priset för 30 tryckta kursböcker och göra detta för varje kursbok på varje kurs! De eventuella inkomsterna hos förlagen från försäljning till studenter kan helt enkelt inte föras över till biblioteken.

Leverantörerna är oförstående eller i bästa fall stumma när man påtalar detta. Under tiden skannas och delas det som aldrig förr, allt illegalt naturligtvis, och förlagen kommer sakta men säkert tappa en väsentlig majoritet av sina inkomster från kursböckerna oavsett. Känner ni igen scenariot? Ja, det var musikbranschen för 15 år sedan. Nu är det e-boksbranschen, vad gäller kursböcker i varje fall.

Creative Commons eller ett Spotify för e-böcker?

Den enda reella lösning jag ser på detta är egentligen att de högre lärosätena satsar på egenproducerade böcker enligt fria licenser som Creative Commons. Redan idag är forskare och lärare anmodade att skriva kurslitteratur på arbetstid, men det är extremt krävande att hinna med. Varför inte satsa pengar på att låta fler vid lärosätena skriva kurslitteratur på heltid under kortare perioder om de i gengäld erbjuds via Creative Commons? Man ska ändå betänka att majoriteten av de som skriver kursböcker aldrig tjänar tillbaka vad de lagt ned i tid på att skriva en kursbok. Jag talar i detta fall i egen sak dessutom. Kursboken blir mer en bra marknadsföring för deras person. Men visst finns det bästsäljare bland kursböcker, men det är ändå en liten minoritet och kommer förbli så, i bokmarknadens upp- och nedgångar.

Eller är det prenumerationstjänster som Readly, ibland kallat e-böckernas Spotify, men för kursböcker som blir framtiden? En lösning riktad direkt mot privatperson istället? Biblioteken kanske kan lägga ned sina kursbokssamlingar då? Förlagen och dess leverantörer borde hur som helst ta lärdom av historien i varje fall.

Men jag skulle ändå vilja travestera Erich Maria Remarque: på e-boksfronten intet nytt!