Vad är en e-bok enligt KB och SB?

Varje år samlar Kungliga Biblioteket (KB) in statistik från biblioteken som sedan publiceras av Statistiska Centralbyrån under Kultur och fritid. Denna statistik används sedan i olika sammanhang i artiklar, böcker, debatt, forskning etc. Av den enkla anledningen tycker jag att det är extra viktigt att statistiken bör insamlas på ett så rättvisande sätt som möjligt och framför allt så att statistiken blir jämförbar mellan biblioteken. Visst har vi hört att statistik alltid ljuger och att statistik kan alltid, om man vänder och vrider på det, tolkas till sin egen fördel und so weither. Trots det måste vi göra vårt bästa vid insamlandet, precis som vid tolkandet. Här följer ett, i bloggsammanhang, mördande långt inlägg i frågan.

E-böcker enligt KB
En av alla frågor angående e-böcker som ställs i det formulär som forskningsbibliotek ska fylla i [DOCX] är fråga 10:”Hur stort mediebestånd hade biblioteket totalt 20xx-12-31 och hur många nyförvärv gjordes under 20xx?” I raden:”E-böcker – antal titlar” vill man veta både aktuellt bestånd 20xx-12-31 samt Nyförvärv, gåva, byte eller dyl, ej deposition.

En viktig fråga att besvara innan är därför: vad är en e-bok? En högst filosofisk fråga tänker ni säkert, men om vi begränsar oss i förstone till att förstå vad KB avser. I detta fall har de trots allt tolkningsföreträde.

Så här definierar KB e-böcker [PDF]:

“Dokument i digital form som huvudsakligen innehåller sökbar text och som är jämförbar med en tryckt bok (monografi) och som kräver teknisk utrustning för att kunna läsas, t.ex.PC eller läsplatta. Till e-böcker räknas exempelvis referensverk, handböcker och skönlitteratur. Även encyklopedier och uppslagsverk i elektronisk form räkas hit.Konferensrapporter förs in under Seriella publikationer i elektronisk form eller Övriga digitala dokument beroende på om de är seriella eller inte”.

Det är alltså tre punkter som ska uppfyllas:

1. Sökbar text.
2. Jämförbar med tryckt bok.
3. Kräver teknisk utrustning för att läsas.

KB:s definition avslutas med två ytterst tvetydiga meningar:

“Endast de e-böcker som ingår som en del av bibliotekets samlingar exempelvis genom licensavtal räknas. De e-böcker som finns fritt tillgängliga på Internet och som görs tillgängliga genom bibliotekets försorg, i exempelvis den publika katalogen eller i länksamlingar, räknas inte”.

Bibliotekens digitalisering av böcker
Var kommer bibliotekets egna digitaliserade böcker in? I fallet RARA och EOD på Umeå UB ingår de i bibliotekets samlingar, men inte genom ett licensavtal om man menar att det krävs att vi betalar en licensavgift eller engångssumma för att få tillgång till dessa böcker.  Jo, vi betalade en gång en summa till det företag som erbjöd tekniken bakom digitaliseringen av RARA och detsamma betalar vi för digitaliseringstekniken bakom EOD, men digitaliseringen sker av våra egna tryckta böcker som vi har via gåvor eller inköp. Det rör sig alltså snarare om en tillverkningskostnad.

Om vi tittar på den senare meningen kan vi konstatera att RARA- och EOD-böckerna finns fritt tillgängliga på Internet och görs tillgängliga genom bibliotekets försorg i den publika katalogen. Innebär det att de e-böcker som biblioteket har utan licensavtal enbart kan definieras som e-böcker om de inte är fritt tillgängliga på Internet? T.ex. om de bara kan nås via campus-inloggning? Ska åtkomstmöjligheten av “ett dokument” styra om det får kallas e-bok eller inte? Det finns exempel när vi kan ha en fri eller gratis e-bok bakom campus-inloggning, alltså inte fritt tillgänglig på Internet.

Efter samtal med KB meddelar de att bibliotekens digitaliserade böcker ska redovisas under “Övriga digitala dokument, inklusive patent – antal titlar” på fråga 10, vilket Umeå UB också hittills gjort, och kan därför inte definieras som e-böcker.

Om jag inte ska nagelfara texten alltför hårt utan göra en egen tolkning tror jag att den sista meningen syftar framför allt på fria e-böcker på Internet utanför bibliotekets egna servrar eller hyrda serverplatser. Om vi tar exemplet matematikböcker har Umeå UB en del äldre av dessa tryckta, som också finns fritt tillgängliga på Internet, men ej placerade på någon av bibliotekets servrar. Några av dessa har vi katalogiserat och lagt till i vår egen katalog med en egen katalogpost till den elektroniska utgåvan. Dessa ska inte räknas till beståndet enligt KB:s definition. Det betyder att alla e-böcker som finns i ett biblioteks katalog inte får räknas till beståndet.

Avhandlingar och monografiserier
Hur hanterar vi då elektroniska avhandlingar som i många avseenden är jämförbara med tryckta böcker? Enligt KB ska de in under fråga 12 – “Hur omfattande var beståndet och den elektroniska publiceringen i fulltext av avhandlingar, uppsatser och artiklar under 2011″. Alltså ska e-versionen av avhandlingen (från Umeå universitet) inte räknas med under fråga 10 – Övriga digitala dokument. Dessa avhandlingar finns i DiVA som vi betalar en licensavgift till för skötseln. Själva avhandlingarna är fritt tillgängliga på Internet och arkiveras på DiVA:s servrar. Dessutom är det e-versionen som räknas som originalkopian och inte den tryckta versionen som däremot räknas med i beståndet under fråga 10.

För att komplicera det ytterligare, för er som inte har biblioteksbakgrund, finns något så trevligt som monografiserier. Helt enkelt en bok som ingår i en serie eller ska vi säger en seriell publikation där varje ny volym är en bok. Dessa kan självkklart både vara tryckta och elektroniska. Hur hanteras dessa?

I KB:s dokument över definitioner finns begreppet med, men utan någon förklaring. Utan tvekan skulle jag föra in alla dessa enskilda böcker under e-böcker i fråga 10. Serien förs in under fråga 11 som Periodika i elektronisk form. Fråga 10 accepterar bara seriella publikationer i tryckt form. Ska serien för en Umeå-avhandling, t.ex. Doktorsavhandlingar i pedagogiskt arbete ISSN  1650-8858, betraktas som tryckt eller elektronisk? Dvs. ska den in under fråga 10  som seriell publikation i tryckt form eller under fråga 11 som periodika i tryckt eller elektronisk form? Serien startade 2001 förmodligen som enbart tryckt. Ja, så här kan man hålla på och peta och försöka måla fram en rättvis bild av utvecklingen av det digitala beståndet på bibliotek. Via statistiken alltså.

Märk väl att KB skriver i fråga 10: “Hur stort mediebestånd hade biblioteket totalt…” Trots att det totala beståndet inte kan beskrivas under fråga 10 utan även beskrivs under punkt 11-14. Rimligtvis borde dessa punkter, om de ska vara separerade, istället betecknas 10 b,c,d och e, så att hela punkt 10 besvarar det totala beståndet.

 E-bok enligt KB och SB i samarbete
Om vi tittar på den e-boksutredning som Kungliga Biblioteket i samarbete med Svensk biblioteksförening (SB) genomförde 2011 är det intressant att läsa hur de resonerar kring begreppet e-böcker.

“En vanligt förekommande definition av e-boksbegreppet, dock med viss variation, beskriver e-boken som en elektronisk version av en tryckt bok avsedd att läsas med hjälp av en dator, smartphone, läsplatta eller annat mobilt läsverktyg”.

Den följer KB:s egen definition med den skillnaden att man inte pekar på att det måste vara sökbar text. Vidare konstaterar e-boksutredningen:

“Digitala verk som tydligt faller inom ovanstående definition är huvudsakligen de verk som förlag och aggregatorer benämner och distribuerar som e-böcker. Bibliotekens digitala arkiv innehållande skannade eller fotograferade bilder av äldre böcker, digitala manuskript samt digitala tryckfiler täcks vanligtvis inte av denna definition”.

Enligt både KB:s statistikansvariga och KB och SB tillsammans i utredningen ska bibliotekens digitalisering av tryckta böcker alltså inte räknas som e-böcker.

E-boksutredningen förklarar:

“Då e-boksutredningen har ett brett biblioteksperspektiv finns det dock skäl att inledningsvis beskriva de digitala bokrepresentationer som vanligtvis inte omfattas av e-boksbegreppet”.

Sedan beskrivs tryckta böcker vars digitaliserade version publiceras som bild- eller textfiler.

Sedan delar man in e-boken i tre kategorier:

1. E-bok: “…de möjliggör en funktionalitet som är jämförbar med eller som överträffar möjligheterna som en tryckt bok kan erbjuda”.

2. Utvidgad e-bok: “…erbjuder ett innehåll som går utöver e-bokens på så vis att ljud- och/eller videofiler är inbäddade i verket”. ett exempel kan vara en e-bok som app.

3. E-bok som del i ett kombinerat material: “…ingå som en del i ett kombinerat läromedel där e-boken tillsammans med fysiskt studiematerial och interaktivt nätbaserat studiematerial bildar en helhet”.

E-bok som begrepp – till vilken nytta?
Jag kan inte påstå att jag precis slukar denna definition och vi ska definitivt inte vara säkra på att användarna gör det. Ska vi överhuvudtaget prata om ett begrepp som e-bok? Behöver vi det för att användarna vill ha det? Är det ett begrepp leverantörer håller fast vid för att lättare sälja in sina tjänster till bibliotek och privatpersoner? Är inte risken med begreppet att vi blir för exkluderande? Kan vi bli för inkluderande?

Hur ska vi exakt tolka tidigare nämnda definitioner:”…som en elektronisk version av en tryckt bok” eller “…som är jämförbar med en tryckt bok (monografi)”? Måste e-boksbegreppet ständigt jämföras med dess tryckta föregångare för att göra oss klokare. Jag vet inte om det här blir en dålig liknelse, men jag tar risken. Damfotbollens kvalitet jämförs alldeles för ofta utifrån herrfotbollen som norm. Många väljer istället att se damfotbollen som ett eget “fenomen” som bara är jämförbart med sig själv. Det är mer konstruktivt och dessutom närmare sanningen. Kanske borde e-boken frigöras från den tryckta och därmed få en mindre exkluderande definition?

I slutändan tror jag att att begreppet e-böcker, om det ska finnas, bör vara tämligen brett för att det överhuvudtaget ska kunna användas på ett trovärdigt sätt. Annars är det lika bra att skippa det och prata om e-text eller digitalt material av varierande art. Å andra sidan skulle förmodligen ett sådant samlingsbegrepp göra att vi alltid hamnade i ett behov att definiera dessa varierande arter.

Om man använder avancerad sökning i Umeå UB:s katalog kan man begränsa sin sökning till e-böcker. I det fallet får man träffar på de digitaliserade böckerna från RARA och EOD, men även elektroniska avhandlingar. Det betyder i alla fall att biblioteket tror att användarna betraktar dessa som e-böcker eftersom man försöker utforma katalogen utifrån användarnas perspektiv. Biblioteket kommunicerar begreppet e-böcker på ett sätt till användarna och KB ett annat sätt i statistiken.

Klokare?
Vet inte om ni blev klokare av att läsa ända hit och jag vet inte om jag blivit klokare av skriva det här, men om ni tycker att ni har nåt klokare att tillföra i frågan så är det bara att bombardera kommentarsspåret ;)

Library also saying no and giving incredible benefits to library patrons?

We all computer gadget tech geeks sure miss Steve Jobs already, though his no saint and Apple are not the good guys either. If we take away the gloria both from Jobs and his Apple and look more for what they really have done and said and look at what we can learn. 1997 when Steve Jobs was back at Apple (check his biography at Wikipedia) he got the question on Opendoc, at he Apple developer conerence WWDC 97, and said road to succes is not Opendoc, Java is a better solution. Concluding that you have to focus rather than going in 18 different directions:”Focus is about saying, No”.

At same conference Jobs got a rather insulting question about why he distrust opendoc, followed by a sarcasm on what he have done the last 7 years. The answer from Jobs is great:”You got to start with customer experience and work backwards to the technology. You can’t start with the technology and try to figure out where you gonna sell it”. Followed by: “What incredible benefits can we give to customers. Where can we take the customer? Not sit down with the enginneers and look at what awsome technology we have and market that.”

So what should libraries say no to? Not going in 18 directions.

What should libraries give their customers? Not just market vendor technology to library patrons.

Well, why not just serve all students with pencils and pieces of paper in the reference desk, maintain the commercial link resolver in Google Scholar and have some awsome speed courses on how to use the OR-statement in Google. Staff reduction? No, we also need coffee breaks to cope with internal strategy meetings.

OCLC and their future in Sweden

Actually, I’m quite new to what OCLC can offer libraries in Sweden. Though I think the step from LIBRIS Sweden to OCLC the world (or should I say U.S.?) has it’s possibilities. I’ve always thought every possibility for the Swedish libraries to cooperate outside the Swedish frontiers is good and should also be a goal in itself. But of course we can’t sell our souls.

Daniel Forsman, one of the most progressive librarians working with the Digital Library concept in Sweden, has written about the OCLC question at Betabib swedish librarian blog. I just discovered Jeffrey Beall, Metadata librarian and Assistant Professor, Auraria Library, University of Colorado Denver, when I searched articles about Dublin Core when preparing a lecture for BIV. His great article was: “Dublin core: an obituary“. I also found articles about the weaknesses with fulltext searching. Great, I still fight against Googlealgoguys and propagate for metadata and thesauri and his articles gives me some petrol.

I also found an article about OCLC he wrote last year and meantioned it for Daniel. Then also found Rick Mason’s blog post where he opposes Jeffrey. I haven’t dived into this discussion yet but I will because since 1 December 2008 I’m working for the web team at the Digital Library department at Umeå University Library and this important issuses for swedish digital libraries.

I will just translate some of Daniels thoughts from his blogpost at his swedish blog Betabib:

“I’m an eager proponent of sharing our data in as many places as possible and OCLC is a player in the market we can’t ignore. If it’s primarily about giving our users better access to a big amount of bibliographic records it seems WorldCat is better than for example LIBRIS. If you count records. But sure if you give, you should get some repay and when it comes to repaying I think OCLC have things to work on. For example I think it’s obviously that we should have access to the OCLC API for WolrdCat if our items are registered there”.

Here you can find information about: “National Library of Sweden and OCLC networking event“. The discussion is only in it’s infancy, at least in Sweden ;-)

Update: Check out the 10 minute video:”WorldCat Local: All of Your Library’s Content in One Search Box“.

Christer Hermansson on review lists and fiction in libraries

It’s always refreshing reading the column “Inblick (eng. insight)” in Biblioteksbladet (eng. Library Magazine) written by librarian and author Christer Hermansson, even if you don’t agree or understand him. Read this translated quote:

“Not like absent-minded looking through review lists from BTJ with worthless judgments by self-satisfied amateurish critics. The librarians are still clutching the BTJ review lists tight like alcoholics hold their bottles”.

BTJ review lists are very common lists of book reviews written by underpayed so called critics used by public librarians in Sweden to figure out which books to buy.

Christer also says that librarians should be more active with marketing fiction in libraries. Last sentences of the column quoted here:

“It’s time to begin working purposeful with fiction and show the authors the respect they deserve. 96% of the Swedish authors can’t live on their authorship, according to Sveriges författarförbund (eng. Swedish society for authors), but 100% of the Swedish librarians can live on managing the books of the authors”.

Christer Hermansson is a Swedish author and has written fiction in the genre absurdism. The latest is: “Pappa Luigi betraktade mina smala handleder (eng. Daddy Luigi looked at my thin wrists)”