Ebrary missing counter report statistics for downloaded books

Oct 27 2011 Ebrary announced a major improvement making it possible to download ebooks from Ebrary as a whole [PDF].

In January when working with compiling statistics for e-books I found no Counter Report Statistics for books downloaded from Ebrary, i.e. Book Report 1 – Number of Successful Title Requests by Month and Title. Counter is a standardized statistics format making it easier to compare statitics from several sources. As they describe themselves:

“COUNTER (Counting Online Usage of Networked Electronic Resources) is an international initiative serving librarians, publishers and intermediaries by setting standards that facilitate the recording and reporting of online usage statistics in a consistent, credible and compatible way”.

When I made Ebrary aware of the failure (as I want to call it) I got this answer by email:

“When this functionality is delivered in April, it will not be retroactive but I’m looking to see if we can pull statistics for your institution. Although it likely won’t be in the Book Counter report format.”.

I answered that this was very sad to hear. I’m sure that most customers of Ebrary want retrospective statitics, if not as Counter Book Report 1, at least something usable. I wonder what had happened if I didn’t make them aware of this failure. I think e-resources statitics is VERY important for a digital library and even important in a format possible to compare not just between libraries but also between different publishers.

I encourage every library subscribing to Ebrary to insist upon retrospective statistics for dowloaded ebooks!

Vad är en e-bok enligt KB och SB?

Varje år samlar Kungliga Biblioteket (KB) in statistik från biblioteken som sedan publiceras av Statistiska Centralbyrån under Kultur och fritid. Denna statistik används sedan i olika sammanhang i artiklar, böcker, debatt, forskning etc. Av den enkla anledningen tycker jag att det är extra viktigt att statistiken bör insamlas på ett så rättvisande sätt som möjligt och framför allt så att statistiken blir jämförbar mellan biblioteken. Visst har vi hört att statistik alltid ljuger och att statistik kan alltid, om man vänder och vrider på det, tolkas till sin egen fördel und so weither. Trots det måste vi göra vårt bästa vid insamlandet, precis som vid tolkandet. Här följer ett, i bloggsammanhang, mördande långt inlägg i frågan.

E-böcker enligt KB
En av alla frågor angående e-böcker som ställs i det formulär som forskningsbibliotek ska fylla i [DOCX] är fråga 10:”Hur stort mediebestånd hade biblioteket totalt 20xx-12-31 och hur många nyförvärv gjordes under 20xx?” I raden:”E-böcker – antal titlar” vill man veta både aktuellt bestånd 20xx-12-31 samt Nyförvärv, gåva, byte eller dyl, ej deposition.

En viktig fråga att besvara innan är därför: vad är en e-bok? En högst filosofisk fråga tänker ni säkert, men om vi begränsar oss i förstone till att förstå vad KB avser. I detta fall har de trots allt tolkningsföreträde.

Så här definierar KB e-böcker [PDF]:

“Dokument i digital form som huvudsakligen innehåller sökbar text och som är jämförbar med en tryckt bok (monografi) och som kräver teknisk utrustning för att kunna läsas, t.ex.PC eller läsplatta. Till e-böcker räknas exempelvis referensverk, handböcker och skönlitteratur. Även encyklopedier och uppslagsverk i elektronisk form räkas hit.Konferensrapporter förs in under Seriella publikationer i elektronisk form eller Övriga digitala dokument beroende på om de är seriella eller inte”.

Det är alltså tre punkter som ska uppfyllas:

1. Sökbar text.
2. Jämförbar med tryckt bok.
3. Kräver teknisk utrustning för att läsas.

KB:s definition avslutas med två ytterst tvetydiga meningar:

“Endast de e-böcker som ingår som en del av bibliotekets samlingar exempelvis genom licensavtal räknas. De e-böcker som finns fritt tillgängliga på Internet och som görs tillgängliga genom bibliotekets försorg, i exempelvis den publika katalogen eller i länksamlingar, räknas inte”.

Bibliotekens digitalisering av böcker
Var kommer bibliotekets egna digitaliserade böcker in? I fallet RARA och EOD på Umeå UB ingår de i bibliotekets samlingar, men inte genom ett licensavtal om man menar att det krävs att vi betalar en licensavgift eller engångssumma för att få tillgång till dessa böcker.  Jo, vi betalade en gång en summa till det företag som erbjöd tekniken bakom digitaliseringen av RARA och detsamma betalar vi för digitaliseringstekniken bakom EOD, men digitaliseringen sker av våra egna tryckta böcker som vi har via gåvor eller inköp. Det rör sig alltså snarare om en tillverkningskostnad.

Om vi tittar på den senare meningen kan vi konstatera att RARA- och EOD-böckerna finns fritt tillgängliga på Internet och görs tillgängliga genom bibliotekets försorg i den publika katalogen. Innebär det att de e-böcker som biblioteket har utan licensavtal enbart kan definieras som e-böcker om de inte är fritt tillgängliga på Internet? T.ex. om de bara kan nås via campus-inloggning? Ska åtkomstmöjligheten av “ett dokument” styra om det får kallas e-bok eller inte? Det finns exempel när vi kan ha en fri eller gratis e-bok bakom campus-inloggning, alltså inte fritt tillgänglig på Internet.

Efter samtal med KB meddelar de att bibliotekens digitaliserade böcker ska redovisas under “Övriga digitala dokument, inklusive patent – antal titlar” på fråga 10, vilket Umeå UB också hittills gjort, och kan därför inte definieras som e-böcker.

Om jag inte ska nagelfara texten alltför hårt utan göra en egen tolkning tror jag att den sista meningen syftar framför allt på fria e-böcker på Internet utanför bibliotekets egna servrar eller hyrda serverplatser. Om vi tar exemplet matematikböcker har Umeå UB en del äldre av dessa tryckta, som också finns fritt tillgängliga på Internet, men ej placerade på någon av bibliotekets servrar. Några av dessa har vi katalogiserat och lagt till i vår egen katalog med en egen katalogpost till den elektroniska utgåvan. Dessa ska inte räknas till beståndet enligt KB:s definition. Det betyder att alla e-böcker som finns i ett biblioteks katalog inte får räknas till beståndet.

Avhandlingar och monografiserier
Hur hanterar vi då elektroniska avhandlingar som i många avseenden är jämförbara med tryckta böcker? Enligt KB ska de in under fråga 12 – “Hur omfattande var beståndet och den elektroniska publiceringen i fulltext av avhandlingar, uppsatser och artiklar under 2011″. Alltså ska e-versionen av avhandlingen (från Umeå universitet) inte räknas med under fråga 10 – Övriga digitala dokument. Dessa avhandlingar finns i DiVA som vi betalar en licensavgift till för skötseln. Själva avhandlingarna är fritt tillgängliga på Internet och arkiveras på DiVA:s servrar. Dessutom är det e-versionen som räknas som originalkopian och inte den tryckta versionen som däremot räknas med i beståndet under fråga 10.

För att komplicera det ytterligare, för er som inte har biblioteksbakgrund, finns något så trevligt som monografiserier. Helt enkelt en bok som ingår i en serie eller ska vi säger en seriell publikation där varje ny volym är en bok. Dessa kan självkklart både vara tryckta och elektroniska. Hur hanteras dessa?

I KB:s dokument över definitioner finns begreppet med, men utan någon förklaring. Utan tvekan skulle jag föra in alla dessa enskilda böcker under e-böcker i fråga 10. Serien förs in under fråga 11 som Periodika i elektronisk form. Fråga 10 accepterar bara seriella publikationer i tryckt form. Ska serien för en Umeå-avhandling, t.ex. Doktorsavhandlingar i pedagogiskt arbete ISSN  1650-8858, betraktas som tryckt eller elektronisk? Dvs. ska den in under fråga 10  som seriell publikation i tryckt form eller under fråga 11 som periodika i tryckt eller elektronisk form? Serien startade 2001 förmodligen som enbart tryckt. Ja, så här kan man hålla på och peta och försöka måla fram en rättvis bild av utvecklingen av det digitala beståndet på bibliotek. Via statistiken alltså.

Märk väl att KB skriver i fråga 10: “Hur stort mediebestånd hade biblioteket totalt…” Trots att det totala beståndet inte kan beskrivas under fråga 10 utan även beskrivs under punkt 11-14. Rimligtvis borde dessa punkter, om de ska vara separerade, istället betecknas 10 b,c,d och e, så att hela punkt 10 besvarar det totala beståndet.

 E-bok enligt KB och SB i samarbete
Om vi tittar på den e-boksutredning som Kungliga Biblioteket i samarbete med Svensk biblioteksförening (SB) genomförde 2011 är det intressant att läsa hur de resonerar kring begreppet e-böcker.

“En vanligt förekommande definition av e-boksbegreppet, dock med viss variation, beskriver e-boken som en elektronisk version av en tryckt bok avsedd att läsas med hjälp av en dator, smartphone, läsplatta eller annat mobilt läsverktyg”.

Den följer KB:s egen definition med den skillnaden att man inte pekar på att det måste vara sökbar text. Vidare konstaterar e-boksutredningen:

“Digitala verk som tydligt faller inom ovanstående definition är huvudsakligen de verk som förlag och aggregatorer benämner och distribuerar som e-böcker. Bibliotekens digitala arkiv innehållande skannade eller fotograferade bilder av äldre böcker, digitala manuskript samt digitala tryckfiler täcks vanligtvis inte av denna definition”.

Enligt både KB:s statistikansvariga och KB och SB tillsammans i utredningen ska bibliotekens digitalisering av tryckta böcker alltså inte räknas som e-böcker.

E-boksutredningen förklarar:

“Då e-boksutredningen har ett brett biblioteksperspektiv finns det dock skäl att inledningsvis beskriva de digitala bokrepresentationer som vanligtvis inte omfattas av e-boksbegreppet”.

Sedan beskrivs tryckta böcker vars digitaliserade version publiceras som bild- eller textfiler.

Sedan delar man in e-boken i tre kategorier:

1. E-bok: “…de möjliggör en funktionalitet som är jämförbar med eller som överträffar möjligheterna som en tryckt bok kan erbjuda”.

2. Utvidgad e-bok: “…erbjuder ett innehåll som går utöver e-bokens på så vis att ljud- och/eller videofiler är inbäddade i verket”. ett exempel kan vara en e-bok som app.

3. E-bok som del i ett kombinerat material: “…ingå som en del i ett kombinerat läromedel där e-boken tillsammans med fysiskt studiematerial och interaktivt nätbaserat studiematerial bildar en helhet”.

E-bok som begrepp – till vilken nytta?
Jag kan inte påstå att jag precis slukar denna definition och vi ska definitivt inte vara säkra på att användarna gör det. Ska vi överhuvudtaget prata om ett begrepp som e-bok? Behöver vi det för att användarna vill ha det? Är det ett begrepp leverantörer håller fast vid för att lättare sälja in sina tjänster till bibliotek och privatpersoner? Är inte risken med begreppet att vi blir för exkluderande? Kan vi bli för inkluderande?

Hur ska vi exakt tolka tidigare nämnda definitioner:”…som en elektronisk version av en tryckt bok” eller “…som är jämförbar med en tryckt bok (monografi)”? Måste e-boksbegreppet ständigt jämföras med dess tryckta föregångare för att göra oss klokare. Jag vet inte om det här blir en dålig liknelse, men jag tar risken. Damfotbollens kvalitet jämförs alldeles för ofta utifrån herrfotbollen som norm. Många väljer istället att se damfotbollen som ett eget “fenomen” som bara är jämförbart med sig själv. Det är mer konstruktivt och dessutom närmare sanningen. Kanske borde e-boken frigöras från den tryckta och därmed få en mindre exkluderande definition?

I slutändan tror jag att att begreppet e-böcker, om det ska finnas, bör vara tämligen brett för att det överhuvudtaget ska kunna användas på ett trovärdigt sätt. Annars är det lika bra att skippa det och prata om e-text eller digitalt material av varierande art. Å andra sidan skulle förmodligen ett sådant samlingsbegrepp göra att vi alltid hamnade i ett behov att definiera dessa varierande arter.

Om man använder avancerad sökning i Umeå UB:s katalog kan man begränsa sin sökning till e-böcker. I det fallet får man träffar på de digitaliserade böckerna från RARA och EOD, men även elektroniska avhandlingar. Det betyder i alla fall att biblioteket tror att användarna betraktar dessa som e-böcker eftersom man försöker utforma katalogen utifrån användarnas perspektiv. Biblioteket kommunicerar begreppet e-böcker på ett sätt till användarna och KB ett annat sätt i statistiken.

Klokare?
Vet inte om ni blev klokare av att läsa ända hit och jag vet inte om jag blivit klokare av skriva det här, men om ni tycker att ni har nåt klokare att tillföra i frågan så är det bara att bombardera kommentarsspåret ;)

E-böcker på bibliotek och varför jag ibland längtar till småtrycket

Jag är inte bara trebarnspappa. Jag är också bibliotekarie. Jag jobbar ånyo sedan ett halvår med e-böcker och undrar nog fortfarande vad en e-bok egentligen är. Inte desto mindre vad ett eboksavtal egentligen är. Eller snarare hur ett idealt eboksavtal borde vara utformat.

Längtan till småtrycket
Jag har i omgångar jobbat med eböcker i min profession och jag kan utan att överdriva säga att inget har gjort mig så frustrerad, irriterad och till bristningsgränsen uppretad som eböcker. Det är då jag brukar längta till småtrycket. Tänk att få katalogisera och digitalisera fotbollskalendrar och konstkataloger istället. Känslan är densamma som när jag blir desillusionerad över det småborgerliga, urbaniserade livet och längtar efter att bli bonde, trots att jag vet att jag inte skulle orka med det. Småtrycket används kanske lite orättvist ibland på ett universitetsbibliotek som ett exempel på en verksamhet som inte är högprioriterad när det gäller bibliotekets mål, vilket e-böcker däremot är och det är precis här problemet ligger: biblioteken vill ha e-böcker till varje okritiskt pris för att ledningen har som högprioriterad mål att utveckla det elektroniska biblioteket.

Som sedan länge förespråkare för e-böcker är jag fast övertygad om att e-böcker ska man inte köpa in bara för att man måste ha något att visa upp. Det är högst tveksamt att lägga dyra pengar på e-boksavtal som inte uppfyller rimliga krav, både utifrån användbarhet och kostnaddseffektivitet. Som statligt anställd anser jag att skattepengar ska användas med eftertanke och noggrannhet (och det är väl få som inte skriver under ett sådant påstående). Därför vill jag påstå att det många gånger kan vara vettigare att ha bibliotekarier med e-boksansvar som är aktiva i debatten om e-böcker och jobbar eftertänksamt i utvärderingen av e-boksavtal och dess tekniska lösningar än en bibliotekarie som bara halvblint säger: “Okej, nu har vi si å så många kronor: vilka minst usla ebokslösningar ska vi köpa in denna gång?”

E-bokens framtid
Med tanke på de senaste dagarnas debatt om e-bokens framtid tänkte jag kommentera och referera detta i ett, i dessa Twitter-tider, obönhörligt långt inlägg:

Att Författarförbundets utspel har fått mycket pisk är kanske inte så konstigt. I kommentarsfältet till artikeln skriver Jörgen Lindell:

“Det här var nog den mest korkade slutsats av en annars korrekt analys jag någonsin sett… Vad tror författarförbundet kommer att hända när boken på biblioteket är ‘utlånad’? Givetvis kommer folk att hämta hem den från andra källor, och då blir det ingen biblioteksersättning alls”

Anders Mildners fråga om varför Författarbundet inte frågat sina medlemmar känns synnerligen befogad när det gäller ett sådant kontroversiellt uttalande.

Mina egna ståndpunkter
När det gäller mina egna ståndpunkter i e-boksfrågan är de inte på alla punkter bestämda. Som säkert många andra kolleger famlar jag också tidvis i mörkret. Problemet är dock, med risk att svära i kyrkan, att allt för få bibliotekarier problematiserar e-boksavtalen eller testar de tekniska lösningarna fullt ut. Å andra finns det också bibliotekarier som håller fast vid den tryckta bokens förträfflighet utan att ens testa att läsa en e-bok.

Jag hör till de som faktiskt respekterar, till viss nivå, författarens upphovsrätt. Jag är själv författare. Samtidigt har jag ingen sympati med de stora förlagen, varken i egenskap av bibliotekarie eller författare. Det betyder inte att jag förstår att de, som alla andra privata aktörer, vill ha så mycket betalt som möjligt för sina tjänster, men använder man skattemedel ska man också som skattebetalare få valuta för dessa och biblioteken ska inte okritiskt göda redan feta grisar eller göda upp kultingar till feta galtar och suggor (som man biblioteken nu gör i Elib-fallet).

I Walter Isacssons biografi om Steve Jobs står det i den delen som handlar om när Steve Jobs startade iTunes:

“Hans [Läs:Jobs] kulturradikala arv innebar dessutom att han inte kände någon sympati för skivbolagen. Men han trodde på att skydda upphovsrätten och att artister skulle tjäna pengar på det de gjorde”.

De lagliga alternativen
Förlagen är på väg att göra samma misstag som musikindustrin gjorde tills iTunes och Spotify dök upp när det egentligen redan var försent. Skillnaden är att denna gång vill biblioteken som offentlig institution vara med i leken som en företrädare, eller ska vi kalla det en mellanhand?, för samhällets medborgare.

Johan Lundberg skriver i kommentarsfältet till Författarförbundets artikel i SvD:

“Jag betalar mer än gärna de upphovsmän som skapar kulturen jag konsumerar, men det är svårt när producenterna och distributörerna sitter och bromsar spridningen av lagliga kopior”.

I Jobs-biografin finns ett citat av Jobs ang. iTunes:

“Vi tror att åttio procent av de personer som stjäl saker helst inte vill göra det, men att det helt enkelt inte finns något lagligt alternativ. Så vi sa: ‘Låt oss skapa ett lagligt alternativ…’ …användarna vinner på det, eftersom de får en bättre tjänst och inte behöver bli tjuvar”.

Anna Vogel skriver i egenskap av förläggare på ett litet förlag med anledning av Författarförbundets utspel:

“Biblioteket [Läs: Kristianstad] har hört av sig till Elib och velat förhandla om mängdrabatt. Ska verkligen även det hundrade utlånet av en och samma titel kosta 20 kronor? Elib var dock inte intresserat av någon rabatt?”.

Distributörerna, och de förlag som valt dessa som företrädare, gräver sin egen grav om man inte för en öppen diskussion med biblioteken för att hitta ett avtal som gagnar båda parter i en större utsträckning. Det är fullt möjligt för alla svenska folkbibliotek att bojkotta Elib när gällande avtal löpt ut. Den enda kritik jag ser från de som sitter i beslutsposition på biblioteken eller som äger någon slags opinionsbildande roll är väl Niclas Lindberg på Svensk Biblioteksförning. Rätta mig gärna om jag har fel! Dock ser jag inte att Lindberg riktat kritiken mot någon enskild aktör, i detta fall Elib. Biblioteksleverantörer av olika slag sponsrar båda biblioteksföreningarna SB och SFIS och därför kan detta var ett känsligt ämne.

Det är också möjligt för låntagare att starta en bojkottningskampanj. Precis som det är fullt möjligt för svenska forskningsbibliotek att gå samman och ställa krav tillsammans mot leverantörer. Det är inte ens en praktisk omöjlighet att samla nordiska forskningsbibliotek och ställa krav. Trots allt görs det inte fastän att bibliotekarier (på golvet) öppet kritiserar många av dagens e-bokslösningar.

Anna Vogel sätter också huvudet på spiken:

“Min erfarenhet som liten förläggare är att många förlag överlåter e-bokshanteringen till Elib, eftersom e-böcker kräver specialistkunskap. Men om biblioteken ska kunna erbjuda e-böcker på allvar kan inte Elibs distribution och prissättning vara allenarådande”.

Distributörerna lever på förlagens okunskap och handlingsförlamning inför det nya.

Centraliserad nationell lösning
Anders Mildner kommer med ett förslag som jag till stor del skriver under på och drömt om i flera år:

“Om man ville hushålla med sina pengar och följa den digitala logiken, skulle man så klart nöja sig med att bygga upp en central tjänst på till exempel KB, varifrån alla böcker sedan lånades. I stället kommer nu alla bibliotek få använda en del av sina budgetar för att sköta om sin teknik”.

När jag för kolleger föreslagit idén om en central tjänst där biblioteken styr över gränssnittet har de flesta kolleger skakat på sina huvuden. Varför? Jo, för det första är det få bibliotekarier som tror att biblioteken tillsammans skulle kunna skapa denna infrastruktur för ett bibliotekens “ebook store”. Även om man tar hjälp av en kommersiell utvecklare. För det andra har idag Kungliga Biblioteket ett mycket dåligt rykte ute i landet, av många olika anledningar jag inte tänkte gräva djupare i här, men som diskvalificerar de som utförare av ett sådant uppdrag. Tanken om nationell databrunn är ju delvis något i denna riktning och den debatten har varit intensiv inom forskningsbibliotekens värld.

Rasmus Fleischer är inne på samma tankar som Mildner om centralisering:

“Alla folkbibliotek har som sagt erbjudit en identisk tjänst från Elib. Rimligtvis kan verksamheten då centraliseras till Kungliga Biblioteket, oavsett om detta skulle betyda att staten tar över notan, att den delas i proportion till antal kommuninvånare, eller att det konstateras att notan är orimlig”.

Tekniska brister
När det gäller den tekniska aspekten kan jag säga efter att ha testat e-bokslösningar (som erbjuds forskningsbibliotek samt Elib för folkbibliotek) på olika enheter som datorer, smartphones, surfplattor, på olika operativsystem (Mac, Linux, Windows, Android, iOS), i olika webbläsare (IE, Firefox, Chrome, Opera, Safari)  och med olika programvaror (Adobe Digital Editions, Bbluefire, Aldiko, Calibre, Android ebooks etc.), att det är ett mörker med vissa ljusglimtar. Jag skulle kunna räkna upp en massa exempel, men jag besparar er med att konstatera att t.ex. Dawsonera (Dawson Books) inte erbjuder nedladdning av sina böcker till surfplattor och att onlineläsningen bara funkar för Safari, samtidigt som de använder DRM och vattenmärke, som försvårar läsningen.

Tänkvärt är det att i Walter Isacssons Jobs-biografi läsa om hur iTunes växte fram, oavsett vilken åsikt man har om fildelning, DRM etc. Chefen för iTunes Store, Eddy Cue, gissade att Apple skulle sälja en miljon låtar inom ett halvår när iTunes visades upp 28 april 2003, men istället såldes en miljon låtar på sex dagar. Jobs konstaterade:”Det här kommer att gå till historien som vändpunkten för musikindustrin”. Februari 2010 såldes låt nummer 10 miljarder! Plussa på detta med framgångssagan Spotify och alla deras prenumeranter av premium-konton. Detta apropå folks betalningsvilja.

Nu ska jag läsa klart “Biblioteket” och “Boken” av Rasmus Fleischer utgivet på Ink bokförlag, 2011, och det lär väl inte bli sista gången jag uttalar mig i e-boksfrågan och drabbas av en längtan att skapa ordning i småtrycket.